HOME ABOUT US THE BREED SHOP HUNDAR/DOGS ART CONTACT PHOTO LINKS

 logga.jpg   villarosa.se

                   KENNEL VILLAROSA                            ​SOFTCOATED WHEATEN TERRIER                 Last update 2017-11-27

                                     

                                                        Jakthunden-Faxe.jpg

 

SE VCH Villa Rosas Uisge Potheen

Svensk Viltspår Champion, Certifierad eftersökshund

Registrerad och Godkänd hos Polisen för trafikeftersök

HD B utställt med Excellent
Pappa till 2 Multi Champions

Här får vi följa Faxes jaktträning och lite annat smått o gott som han hittar på.
Tack Therese o Andreas för att ni delar med er av upplevelser och bilder.
Kickie o Chris

 

          Faxe-o-therese-sepia.jpg

Tidigare år:  2015 2014 2013 2012  2011  2010 2009  2008

Klicka på året så kommer till bloggen för året


Tidningsartiklar

Hundsport 3/2014  -  Wheatenbladet 1/2014  -  My Dog 2014
Svensk Jakt sommar 2012
Wheatenbladet 1/ 2011  -  Jaktjournalens vår nummer 2011


2017

Den 18/5-2017

3-Faxe-med-tratt-2017.jpg

NATTSÖK

Jag sätter mig yrvaket upp i sängen och lyssnar!
Vad va det som jag vaknade av?!
Då hör jag det igen!
Hemtelefonen ringer och jag kastar mig ur sängen. Famlar mig fram till en telefon och skall precis svara när sista signalen ringer ut!


Jag slänger en blick ut genom fönstret och inser att det är mörkt ute. Gnuggar mig i ögonen och ser att klockan är två på natten!
Vem är det som ringer så här dags?! Polisen! Ja just det, klart att det måste vara polisen som ringer, vem annars skulle det vara vid den här tiden!
Förmodligen är det dags för ytterligare ett skadat djur som skall hittas eller hämtas upp! Jag famlar mig fram på trötta ben. Kommer fram till Andreas lagom för att se att även hans mobil, som ligger på ljudlöst, slutar ringa. Skärmen slutar lysa och blir svart!


Jag skakar liv i Andreas som hastigt sätter sig upp och snabbt ringer tillbaka! Nej, det var inte polisen. det var en jägare som ringde och bad om hjälp till ett
påskjutet vildsvin.

Jag ryser lite på tanken att gå ut i mörkret denna natt! Regnet står som spön i backen! Ja det vräker verkligen ner där ute. När jag förstår det är ett skadat vildsvin det handlar om så tassar jag ner till Andreas och hundarna igen. Andreas klär, med rappa rörelser, på sig och jag sätter mig ner på huk vid hundarna med kam och tofsar. Jag brukar aldrig fläta eller sätta luggen i tofs men med tanke på hur blött det är ute så tänker jag att de kan behöva all sikt de kan få så snabbt snurrar jag i en tofs i varje hunds lugg. Ger dem en puss på nosen och kliar dem bakom örat! En liten ritual jag har när jag har möjlighet!

 

Tänk om det är sista gången jag får chans att pussa deras nos och klia dem
bakom örat.... Jag må ha all tillförlit i världen på husse och hans hundar och att de inte kommer göra något dumdristigt men man vet ju aldrig hur det går när de åker iväg och jag är tacksam för varje gång de alla kommer hem i ett helt stycke! Denna gång fick de avsluta med ett besök hos veterinären. Ett litet och ofarligt besök men Faxe fick sota lite för hundarnas arbetsvilja med en gris-bete rakt upp i skinkan. Det resulterade i en liten ficka på ca 4 cm, några stygn, dränage och några dagars vila lyder domen!

 

Hur som helst, några minuter efter att Andreas lagt på luren så sitter de alla redo i bilen och lämnar vår uppfart! Jag kikar på dem genom fönstret när de åker och har som vanligt lite svårt att koppla av.....

Andreas släpper först på Faxe som tar spåret och följer det bra men så hittar han tillslut ett gryt som är onödigt intressant! Skit också! Andreas bestämmer sig för att byta hund till Stella! Hon fortsätter på spåret en kort bit och då släpper Andreas henne lös. Hon drar iväg en sisådär 300 meter och snurrar länge omkring där i området utan några större resultat. Så kommer hon tillbaka till Andreas som kopplar upp henne. Lite förbryllad bestämmer han sig så att ringa in Reino med Keiler. Även Keiler är jätteintresserad av samma område som Stella varit och nosat i innan så det går inte att släppa det.

Två Wheaten-nosar kan ju bara inte ha fel!

Stella släpptes på samma ställe igen. Natten börjar bli morgon och
klockan närmar sig 04,30. Det tar några minuter men sedan kommer skallen!!! Stella har hittat grisen under två rotvältor och nu matar hon ståndskall mot den. Andreas försöker smyga sig närmare fram men kan inte få syn på grisen utan får föra en massa oväsen så den springer loss. Stella hänger på ytterligare en 800 meter med skall men hon börjar bli trött och släpper
och kommer tillbaka till Andreas. De tar sig till det ställe som Stella tidigare hade släppt.

Nu är det dags för team work!

 

 

Stella och Faxe har visat sig jobba bra tillsammans förut och förhoppningen är att de tillsammans skulle kunna få stopp på den skadade grisen. Båda släpps lösa och Stella tar rygg på Faxe men det märks att allt jobb hon tidigare har lagt ner börjar ta ut sin rätt och hon släpper och återvänder till Andreas. Faxe däremot har fortfarande ork kvar i sina rutinerade ben och hänger på i ytterligare ca 800 meter. Där ljudr åter ståndskall!
Jägarna drar sig mot skallet i spänd förhoppning om att hinna smyga sig in på tillräckligt nära håll för att kunna avsluta medan hundarna håller grisen fast.

2-Faxe-med-tratt-2017.jpg

Då går grisen lös igen för Faxe! Stella släpps på även hon och tillsammans kämpar de på i den tidiga gryningen för att hålla grisen stilla. Jägarna lyckas smyga sig in på bara fem meter men grisen står under några små granar så att skjuta är stört omöjligt! Efter ca 1,5 timmes arbete av hundarna och en sträcka på 2,5 km fågelvägen ifrån där Stella hittat grisen, visslar Andreas till sig hundarna. De är nu väldigt trötta och grisen ser ut att vara så pass skadefri att den skulle klara sig fint utan avslut så de bestämmer sig för att koppla upp hundarna och avsluta för den här gången.

 

Då får Andreas syn på blodet på Faxes bakben. Hans gång är inte heller ren. Faxe har fått ett bete från galten rätt upp i baksidan på låret och Andreas bestämmer sig för att besöka veterinär så fort det var möjligt! Resultatet av detta blir några stygn, dränage i några dagar och vila så skall han snart vara i form igen!

Det här med att vara  eftersöksekipage:  "Is a dirty job but someone has to do it!"

1-Faxe-m-tratt-2017.jpg

 


                                              

Den 31 Mars 2017

Faxe berättar

J ag vet att det finns de som tycker att jag är helt galen och det är jag nog också. Ja i varje fall lite. Eller i varje fall tillräckligt mycket för att ens tänka tanken. Men nu gjorde jag ju mer än tänkte tanken. Jag gick all in och tog kontakt med en djurkommunikatör! Detta är något somverkligen fascinerar mig och jag har tänkt på det från och till i många år men aldrig riktigt kommit till skott. Eller om det helt enkelt är så att jag inte vågade?!

Tänk om jag skulle få veta något som jag egentligen inte vill veta! Tänk om jag skulle få veta att Faxe inte trivs här hos oss! Men så bestämde jag mig! Nyfikenheten tog över och jag tog kontakten! Tårarna vill inte hållas tillbaka och det var så mycket känslor som bubblade upp när jag läste! Så overkligt och så spännande och så surrealistiskt! Jag kände att jag var tvungen att spara konversationen någonstans och vart kan jag spara det bäst om inte på bloggen där stora delar av hans liv redan finns bevarade!? Jag har kopierat svaret rätt av från det jag fick!

Session med Faxe:

Faxe känner jag som en hund som alltid, alltid, alltid vill ställa upp och vara till lags. Han skulle aldrig någonsin få för sig att bete sig illa eller "svika" familjen med flit utan han försöker alltid göra så gott han kan, med vad det än gäller.

Han är en godhjärtad och trygg hund som ställer upp i alla lägen. Han är otroligt snäll mot allt och alla, både barn som gamla människor, alltid vänlig och social.

Han verkar vara en kille som gillar att stå i centrum, så länge det inte blir aaaallt för mycket, men att showa och visa upp sig för familj och vänner har han inga problem med, hihi. Han verkar verkligen älska beröm, det är något han njuter av och även får väldigt mycket av!

 

Jag känner mycket energi och rörelse i Faxe.. Han är ute mycket, kräver en hel del motion och gärna i skogen för där trivs han bäst. Han verkar få många olika uppgifter när ni är på promenad, så han får tänka ordentligt och verkligen jobba med både kropp och huvud, det är så han vill ha det!

 

Jag frågar honom om han vill berätta lite om sig själv med egna ord och det vill han gärna:

 

"Jag är en kramgo och härlig hund i mina bästa år skulle jag vilja säga. Kan ses som lite gubbig i vissa situationer men det är nog bara charmigt. Är en lättlärd och arbetsvillig hund som älskar att få komma ut och röra på mig..

Är alltid taggad på att få jobba med familjen, det är aldrig tråkigt. Har ett bra doftsinne och en bra hörsel. Kan fokusera på saker länge, det är viktigt i mitt jobb. Att ha tålamod"

 

Jag funderar lite på vad han menar med "jobb" som han säger.. Känns iallafall som det är något i skogen han "jobbar" med..

Tränar ni något speciellt där? Möjligtvis "sök" eller något? Kanske jakt?

 

Hur som helst så verkar han iallafall mer än nöjd över detta. Han tycker det är såå kul! Jag går över till hans mående nu, och där känner jag en frisk och välmående kille. Han kan nog ha lite ont i kroppen ibland, iallafall när han är blöt och det är kallt. Därför är han tacksam om han får ha sin regn"jacka" som han har ibland, annars blir han lätt öm i päls och hud. Men frisk är han! Känner inga konstigheter alls. Psykiskt så är han en klippa. Verkligen en riktigt härlig hund att ha o göra med. Han är totalt orädd för allt, väldigt, väldigt framåt vad det än gäller. Det verkar också som att han har en hel del avkommor lite här och där, som även dem har fått hans otroliga psyke.

 

Jag frågar honom om hur han har det hemma, hur han trivs och så, och då säger han såhär:

 "Jag trivs fint i mitt hem. Vi har det varmt och skönt, alltid god mat och mycket kärlek. Jag har varit lite orolig över matte på sistone, hon verkar lite nere och lite orolig. Hon pratar till familjen på ett lite annorlunda sätt, som att hon nästan inte är där, men ändå inte vill verka annorlunda. Men jag märker.. Såklart så stöttar jag henne och finns där. Krama på mig när du behöver det matte.."

 

Jag passar på att säga här att du tycker att han är fantastisk i er familjesituation, och att du älskar honom sjukt mycket. Jag säger även att han tillför så mycket kärlek och glädje hos er, och att du är glad att ha honom som familjemedlem.

Han blir rätt rörd av att höra detta, gömmer huvudet lite och tittar liksom "under lugg". Ser lite busig ut, men samtidigt rörd och nästan generad.

 

"Jag vet om att jag är älskad hemma, det tvivlar jag inte på. Jag älskar även min familj, allihopa."

 

Detta var det Faxe hade att säga! Jag tackar honom för samtalet, önskar honom allt det bästa och skickar en massa kärlek!

                                                                                    faxr-huvud.jpg     


22/1-2017
Slottsjakt II

Vildsvinsparad.jpg

För ett par veckor sedan var Andreas och hundarna iväg på slottsjakt. Det har jag ju redan skrivit om, men det fina är att nu var det dags igen! Återigen for de, förväntansfulla och spända, alla de där milen i bilen.  Djuren och naturen är den samma, de förutsättningarna har inte ändrats, men första jaktdagen var tillägnad hundförarna från senast. Idag var det deras tur att få sitta på pass om de ville och så gjorde även Andreas. Det är en mäktig upplevelse för en inbiten jägare, och något som jag förmodligen inte kan göra rättvisa i ord, men det grymtades och frustades en hel del mellan träden.

Första dagen var alltså en vilo-och acklimatiseringsdag för hundarna, men dag nummer två skulle bjuda på så mycket mer action istället!
Det är grymt (jag vet, dålig ordvits men kunde inte låta bli ) vildsvinstätt, och det, och när det var dags att släppa Faxe skulle han inte göra oss besvikna. Första såten och första släppet gav sig Faxe in i en tätning. Skallen duggade tätt och det flög ut några stycken därifrån.
Sedan small det! -och snart igen! Faxe jobbar vidare med andra grisar i det täta innan han släpper och kommer tillbaka till Andreas.

Så var det dags att koppla upp Faxe igen. Nästa del av såten skulle hand-drivas igenom eftersom det gick bredvid en järnväg. Här ville Andreas inte släppa honom lös då tågen kommer tätt, säkerheten måste gå först. Hundarna släpptes lösa efter tågens tidtabell d.v.s. tio minuter innan varje heltimme och tio minuter efter varje hel timma gick tågen förbi och då var det koppel på som gällde. Inget fick hända så då var det handdrev som gällde. Faxe var alltså i koppel när han plötsligt gick igång! Han matade skall efter skall och ganska snart hörde de frustningar från svinen framför sig. Drevkarlarna förstärkte Faxes skall med att själva ropa högt. Några grisar gav sig iväg ner mot skyttekedjan. Ock så small det igen och igen och igen!

Andreas började vandra tillbaka mot bilen. På vägen ropade han i radion för att stämma av läget och om det behövdes hjälp någon mer stans innan de skulle avsluta denna såten för dagen. Det visade sig behövas förstärkning i en tätning i närheten. Två hundar hade redan jobbat där ett tag varav den ena precis hade gett sig iväg med gris framför sig. Framme och på plats sträcker Faxe upp näsan i luften och vindar in. Han luktar och stämmer av, sorterar ut vad han känner av, och då släpper Andreas honom lös. Faxe vinner snabbt mark och flyger in i tätningen. Nya skall matas efter varandra. Vilken hund som skäller - ja det blir Andreas osäker på men han stämmer av med en annan hundförare som bekräftar att Faxe gick raka vägen in och tog upp gris direkt.

Exakt vad som händer där inne kan jag inte säga, men Faxe röjer runt ordentligt och ljudligt innan han kommer tillbaka. Det var det sista för den här såten. Faxe har gjort sitt för den här gången. Det har varit några spännande timmar. Dessutom väldigt jobbiga för Faxe. Terrängen tar hårt på kroppen och vildsvinen tar hårt på huvudet! Det är tufft arbete att fysiskt orka hålla igång kroppen och det är psykiskt utmattande att hålla koll på grisarna. Så väl tillbaka i bilen sov han sedan gott medan lillasyster fick bekänna färg en stund. Även hon jobbar på fint med grisarna och det skjuts en kronhjortskalv för henne på drev.

En galet spännande dag är så över och det har ventilerats om att det kanske inte var sista gången de fick komma dit heller. Vi får se hur det blir men det har varit både kul, spännande, häftigt, galet och fantastiskt lärorikt och med lite tur kan vi säga -

På återseende! :-D


2016


28/12-2016
Eftersök på trafikskadat vilt

Telefonen ringer och Andreas svarar. Han blir lite ställd. Det är polisen som har slagit hans nummer!
Ett rådjur har blivit påkört i det distrikt han blivit tilldelad och för första gången som trafikeftersöksekipage förväntas de åka ut. Andreas har haft ganska stora förväntningar på detta uppdrag och har känt en viss spänning och ett väldigt engagemang inför detta. Tänk att få så fin träning, aktivering för hundarna och samtidigt göra så stor nytta.
Detta är, helt klart, något annat än att dra klöv i skogen.

Han lägger på luren och hjärnan börjar fundera. Problem är till för att lösas och hans dilemma just nu är att han är hemma själv med barnen medan jag jobbar. Ett trafikeftersök är ingen plats att vara på för barnen så han måste snabbt hitta en barnvakt.  Han ringer min faster Berit. Klockan är halv åtta på morgonen när hon svarar och ställer genast upp.
Så där som bara hon kan!

Aldrig några bekymmer och både hon och hennes man är en fantastisk hjälp och tillgång till vår familj. Barnen hoppar snabbt i sina ytterkläder, hundarnas "viltskade-låda" står redo så den är bara att grabba tag i och så hoppar hundarna in i bilen. Allt sker så snabbt och därefter bär det av fem kilometer åt "fel håll". Barnen finner sig snabbt tillrätta hos Berit så Andreas kan åka igen lika snabbt som han kom. Nu är de åter på väg - åt rätt håll och mot angiven plats.

Som det ofta blir så är platsen lite luddigt angiven men telefonnumret till bilisten är antecknat
så när Andreas närmar sig ringer han för att få sista biten förklarad.  Han anländer- ett par minuter "för sent". Mannen som körde på rådjuret hade inte bara ringt polisen. Han hade även ringt runt och fått tag på en lokal jägare som hade kommit bara någon minut innan Andreas och gjort jobbet åt honom....

Visst är det fint att djuret fick snabb hjälp, så långt är allt rätt och riktigt men det är inte utan att jag kan önska att man kunde ha nöjt sig med att göra rätt från början, att ringa polisen! Punkt!  Kör man på ett djur, markerar man upp platsen noga sedan ringer man polisen och lämnar alla nödvändiga uppgifter så som plats och telefonnummer. 
Sedan ringer man INTE mer. Man har helt enkelt gjort sitt och måste lita på att polisen sedan gör sitt jobb.


Det finns många eftersöksekipage som är knutna till polisen runt om i Sverige. Människor som har en vardag vid sidan om och som är villiga att ställa sin vardag åt sidan för att åka ut och hjälpa om du kör på ett djur.

Det här eftersöket blev inte som det var tänkt men vi väljer att fokusera på att allt löste sig snabbt för djuret. Så, kör vackert där ute.  Det är mörkt större delen av dygnet och djuren rör sig frekvent så var rädda om er och om djuren och ta det lugnt i trafiken. Om olyckan trots allt är framme så hoppas jag att fler nu vet hur man skall gå till väga .....

 

"Dessutom så önskar jag att alla som kör förbi triangeln för viltolycka skulle vilja släppa lite på gaspedalen. Triangeln, ljuspuckarna, utrustningen finns för en anledning!  Jag kan inte förstå hur man kan susa förbi detta i så hög hastighet. Vart är respekten för de som är där för att hjälpa! ? Man ska inte behöva vara rädd för sitt och sina hundars liv samtidigt som man utför en god gärning. Jag och barnen vill gärna ha hem dem igen efter att de åkt ut på ett uppdrag! Så ser ni att arbete utförs längs med vägen ni färdas.

Snälla, var föredömen och visa bilister som kommer efter er hur man beter sig när man passerar. Släpp på gasen! Tack! "


Faxe-jagarparad-Johannishus.jpg

Älgparad 9-11 december 2016

SLOTTSJAKT - ett äventyr

Morgonen är fortfarande nattsvart och stjärnorna leder vägen för resenärerna. Snart tar vackra eldkorgar över vägledningen och de kör fram genom en brinnande allé. Förväntningarna är stora. Nej, de är inte stora, de är gigantiska!
Att säga förväntning kanske är fel. Det är snarare förhoppningar vi talar om. De är många mil hemifrån och de färdas långt ut i skogarna mot sitt mål. Väl framme skall de få vara med om ett härligt, spännande och fartfyllt jakt-äventyr.


Faxe, hans lillasyster Stella, Andreas och Daniel är beredda, taggade och mer redo att gå till skogs än någonsin!

 

Väl framme drar allt snart igång. Både jägare och hundförare får sina genomgångar. Skall man få allt att fungera med 50 stycken jägare + 40 stycken hundförare med sammanlagt ett 60 tal hundar och ett tjugotal eftersöksekipage så krävs det diciplin.
Andreas och Daniel sällar sig till skaran av hundförare!

Strängaste ordern är att bära färglatt- mycket orange är att rekommendera!
De lyssnar och noterar och snart är det dags att dra igång.

Stella får köra första såten och hon jobbar på bra. Det skjuts två grisar för henne på drev och hon letar fram ytterligare två åt en passkytt.


Sedan är det då dags för såt nummer två och alla hundförare samlas runt markens gränser. En mäktig signal ljuder genom hornet och alla hundar släpps lös! Det tar inte många sekunder innan skallen drar igång. Det är så gott om gris att alla hundarna håller sig väl sysselsatta. Under varje gran och bakom varje större sten finns det stora förhoppningar om att det gömmer sig gris.

Faxe-m-gris-Johannishus.jpg

Faxe hinner knappt lämna Andreas sida förrän hans skall ljuder högt och taktfast. Skallen riktas mot en gran och Andreas närmar sig. Då rusar grisen ut och drar iväg. Faxe hänger efter och efter en stund släpper han den, men hans skall hörs om igen. Denna gång är det riktat
mot en tätning. Grisarna har en förmåga göra riktiga "tjur-rusningar". De smyger inte direkt fram utan de exploderar från noll till hundra snabbare än vad man hinner reagera. Andreas har fullt upp med att parera där de far fram vid hans fötter. Vid ett par tillfällen fälls grisar för Faxe och hur många han har satt fart på som i förlängningen leder till skott kan vi bara ana.

Överallt i skogen hörs det hur hundarna har fullt upp att jobba sig framåt och skotten gör vad de kan för att överrösta!

Faxe-med-gris-Johannishus.jpg

Det blir en mycket lyckad dag! Alla hundarna gör ett fantastiskt jobb och mycket vilt faller till marken. Så gör även mörkret! Morgon gick till kväll i ett rasande tempo och viltparaden är redo. De fällda djuren skall hedras och jägare skall gratuleras men först får alla hundförare stå och ta emot skyttarnas tacksamhet. Alla jägare går ett varv och tar i hand med hundförarna för utan skickliga hundar och modiga förare så hade en sådan här "stor-jakt" stått sig ganska platt!

 Ett fint sätt att tacka på om du frågar mig!

Faxe-grisparad-Johannishus.jpg

Vildsvinsparad

 

En spännande dag går fort och är till ända. Imorgon är en ny dag men det är också en vilodag inför dagen därpå då de åter styr bilen fram mot nya upplevelser.
 Hundar och hundförare skötte sig fint så om en månad ungefär är Andreas och hans hundar åter nerbjudna på nya häftiga jakt-upplevelser i dagarna två!

 

UPP»

 

copyright villarosa.se

Share |