"FAXE"

Villa Rosas Uisge Potheen

Här får vi följa Faxes jaktträning och lite annat smått o gott som han hittar på.

Tack Therese o Andreas för att ni delar med er av upplevelser och bilder.

Kickie o Chris

---

Artikel i Wheatenbladet 1/ 2011 klicka här

Artikel i Jaktjournalens vår nummer 2011 klicka här

---

                                            

                                                              

 H är för att stanna!

6 maj-2012 Det retar gallfeber på mig att ha en så pass snygg hund, med en fantastisk päls och underbart lynne, i mitt koppel och ändå inte lyckas förvalta det på ett bra sätt på utställningar!!! Det är ju hos mig det sitter, jag vet ju det! Det är kontrollfreaket i mig som blir allt för darrigt när jag ger mig ut i utställningsringen. När jag inte vet vad det är jag håller på med egentligen blir jag nervös och så klart känner Faxe av det och blir till en riktig liten pipLarsson! Jag vet ju också att det här kanske inte är det absolut roligaste jag vet och visst känner han av det också! Men det är ändå ngt som lockar, något som känns nytt och spännande och…. Äsch, jag har, hur som helst, tagit mig i kragen och bestämt mig för att anmäla oss till Borås den 1 Juli! Önska oss lycka till säger jag bara för vi kan behöva det! Jag har dessutom bestämt mig för att jag inte skall ställa honom själv den här gången utan frågat fantastiska Kristina Josefsson om inte hon vill göra en insatts med oss och hon ställer upp! Vilken klippa! Nu hoppas jag bara att det gör skillnad, vi får se. Kanske borde jag inte ens vara i lokalen! J Det är klart att du skall va' med matte..... Våren är här och det känns verkligen som om den har tänkt att stanna nu! Äntligen! Konstigt det där, att jag alltid tycks tycka att den är lite för sen varje år! Vi fick snabbt bestämma oss för att göra något åt nätet vi har haft runt tomten! Under några år har vi levt med fårnät runt om då vi tyckte att det blev lite för dyrt att hägna in nästan 9000kvm med staket! J Men när en av grannarna, på andra sidan skogen, kom tillbaka med Faxe hem till oss efter att ha funnit honom på deras trappa så kände vi att nu var det dags att göra något drastiskt! J Lille Romeo hade hoppat över och bestämt sig för att smita ner till deras schäfertik och fria! Att hon hade gått in i löp hade de glömt att tala om för oss så som de annars brukar göra! Tur att man har en god relation med sina grannar! J Eftersom att det är i slutänden av den dunge vi har till tomten som han har haft en tendens att vilja hoppa över nätet, när det luktar gott, så bestämde vi oss för att dra in nätet till gräsmattegränsen ist! Dessutom höjde vi upp ribban lite så han, förhoppningsvis, inte kan segla över lika lätt! Hoppas kan man ju alltid och än så länge verkar det fungera även om det var en frustrerad kille som vi släppte lös för att utforska sina nya gränser! Han ville, han tänkte men han hoppade inte! J Förra helgen lade vi spår igen. Eftersom tik efter tik efter tik har löpt här nu så har det luktat lite för gott i fler veckor och det har inte funnits mycket annat i huvudet på honom! Men nu verkade det lugnare och vi gjorde ett försök! Det var verkligen inte helt klockrent spårat den här gången! Kanske var det lite för snabbt inpå ändå, kanske var det något annat som störde! Att han inte var fullt fokuserad det är säkert iaf! Till råga på allt hade jag lagt klöven i änden på en rishög på ett kalhygge och nog tusan låg det något därunder som var väldigt mycket mer spännande än klöven! Meeeen, ett snirkligt och vinklat spår på 530 meters blev det, blod och klöv och tillslut fick han äntligen bära hem en klöv i munnen! Jaja, bättre lycka nästa gång! J Ett plus dock var att vi denna gång inte satte någon markering vid spårstart utan Faxe fick själv leta upp vart det började och det gick klart över förväntan! Kanske har vi haft lite fördel av alla eftersök som gjorts under jakt! Även där har han ju vid många tillfällen blivit påvisad på ett ungefär och inte på ett exakt ställe!

​ ​ ​ ​ Vi tog en liten picknicktur till Levene äng på min lediga dag i veckan! En nästan lite magisk plats! Vi hade turen att ha ett fantastiskt väder! Så tillsammans med vacker natur, lite frukt och kakor, min storebror, min svägerska och min son fördrev vi ett par mysiga timmar mitt i ett hav av vitsippor!!! Helt underbart och helt klart något som vi hoppas blir till en vana nu när våren som sagt är här för att stanna! J Medan vi känner våren komma och ta över i naturen tänker vi njuta av det fina vädret, ta skogspromenader och så får det ju bli ett och annat spår lagda förstås! ​ Oj, jag höll på att glömma…… Håll utkik efter jägarforumet i Augustinumret av Svensk Jakt som kommer ut runt den 25 Juli! Där kommer det, som det ser ut nu, att finnas en liten snutt och bild om Faxe. J

---

                                                                  

                 ©foto Therese Karlsson bearbetning Kickie Norrby

ur vinteridet!

Mars 2012 Precis som björnen går jag i vinteride! Kan hända att jag inte sover riktigt lika hårt men inte tillhör jag dem som gillar snö och kyla. ​ Okej, i år har till och med jag kunnat stå ut med den mängd snö och minusgrader som har varit! När så den sista snön har töat bort och man börjar känna ett hopp om vår kan jag inte hålla mig! Jag börjar leta vårtecken som en tok. Snödroppar, de första motorcyklarna (har faktiskt redan sett två J ), de första bina som har vaknat ur sina kupor och som lite trött har vågat sig ut på upptäcktsfärd, solen som värmer upp marken och väcker allt till liv. Häromdagen såg jag till och med den första nässelfjärilen! Det finns en oändligt massa tecken som väcker förhoppningar till liv bara man är uppmärksam på dem! Att vi idag lade Faxes första spår är också ett tecken så gott som något! ​  Det blev bara 270 meter den här gången, klöv och blod fick det bli!

Det har gått några veckor sedan jaktstopp och det är bara bra! Som jag tidigare sagt så många gånger så brinner Faxe lite mer för jakten än för spåret även om det är en mycket värdig tvåa för honom! Så att det har gått ett par veckor gör honom bara lite mer taggad och redo för uppgiften! Risken är annars överhängande att han släpper det spår vi har lagt till förmån för en färsk löpa som kan ha passerat över under liggtiden. Lite spännande var det ju så klart hur det skulle gå men vi behövde inte fundera så länge! Endast tre timmar fick det ligga den här gången. Visst kan vi väl få mjukstarta lite och bara öka svårighetsgraden allt eftersom?! J Faxe ångade på som tåget genom skogen men missade en vinkel i sin iver. Snabbt uppfattade han detta, ringade och gick på igen! Några minuter senare hittade han så sin skatt! Så, i väntan på att våren skall komma ikapp oss på riktigt, lämnar vi jaktsäsongen bakom oss med svansen i topp och går in i en ny säsong, spårsäsongen! J

---

Säsongskrönika i ord o bild

​

Fin jakt säsong Jag satt och filade lite på en årskrönika i ord och bild men insåg att det nu till en början får räcka med en säsongskrönika. Annars skulle detta inlägg bli allt för långt! Men hämta dig en kopp kaffe och sätt dig bekvämt för detta hann allt bli ganska många rader även detta för tänkt vilken jaktsäsong vi har haft i år! Det har varit precis lagom mycket snö, lagom mycket kyla, lagom mycket regn, lagom mycket blåst och visst är väl lagom alltid bäst?! J Ja, i år är det inte snön som har satt käppar i hjulet för jakten! De två tidigare säsongerna har ju varit extremt korta då det har varit lika extremt mycket snö! Vi har fått avbryta jakten på grund av för mycket snö och istället ändra inriktning mot att mata djuren ist för överlevnad! Men inte i år! Nej, nu har vi kunnat utnyttja säsongen till fullo. Förutom ett par jakter som blivit inställda när stormarna har rullat fram och aldrig förut har vi kunnat släppa Faxe så många och långa gånger som det här året! Härligast var förmodligen veckan mellan jul och nyår. Där han vi med tre släpp på tre separata dagar av sju möjliga! Det har varit några härliga månader för Faxe i skogen och visst har han njutit! Det kan jag säga minsann! Men nu är det över. Almanackan visar på den 1 februari och man får inte längre släppa hund i skogen! Nu är det dags för alla mödradjur där ute att få lugn och ro för att klara av att ta hand om sig själva inför sina kommande små bebisar! Det är nu dags för mig att försöka sammanfatta säsongen i några få rader så här kommer ett försök! ​ Jag sade att vi aldrig förr har kunnat släppa så mycket som nu och vi har heller aldrig släppt på älg så mycket som nu! Det har varit en lärorik erfarenhet där Faxe verkligen har visat att även han kan dra ut på drevet längre än förut! När man skall hänga efter skogens konung gäller det att vinna mark fort och i dryga 35 minuter har han skallat älg! Annars är det just på grund av hans korta stötande egenskaper som vi har fått släppa honom på lite nya platser! Ställen där det inte har krävts så långa drev egenskaper utan Faxes specialitet har varit förträffligt passande! ​     Upp»

3 rävar skjutna Det har inte skjutits så mycket för honom i år! Endast 3 rävar och inget annat! Känslan är att de tidigare så bistra vintrarna har tagit hårt på rådjurstammen och vid många tillfällen har rådjuren lyst med sin frånvaro! Kanske kan denna snälla variant på vinter hjälpa upp stammen lite! Vi får se till nästa år! Ett och annat eftersök har också hunnits med och det har gått förträffligt bra! Så nu när vi inte får släppa mer så är det dags att gå över på spårläggning igen! Det känns så härligt att ha två jätte bra alternativa aktiviteter för honom att pendla mellan! Han älskar ju båda om än jakten lite mer än spåret! Ja kul har det varit och vi längtar redan efter nästa jaktsäsong för som vanligt gick det ju alldeles för fort. Kanske kommer det en årskrönika också vad det lider. Vi får se sammanfattningsvis så här långt så kan man ju konstatera det har varit en fantastisk säsong med mycket frihet i skog och mark där han har fått göra det han älskar allra mest! Det blev inte så mycket skjutet för Faxen även om han har gjort en hel del drev, av både stort och smått. Så må vara men allt detta på grund av att vi haft sådan tur med vädret i år!! Uppdrag utfört, nu åker vi hem.....

​

---

28 decenber 2011

Jaktträning         

Igår kväll gjorde vinden uppror! Grenarna dansade till takten av vindens vinande och regnets smattrande! Stormen var ett faktum och jag kunde inte låta bli att tänka på de i norr som skulle drabbas värst för inte kändes det som någon lättsamt utanför våra fönster! Instinktivt kokade jag vatten och hällde på termos. På så vis skulle vi ju i alla fall ha möjlighet att göra välling till lillen om strömmen nu skulle gå! Ett tag kändes det som rena turen att vi fick behålla den! Tidigare på kvällen så kardade jag och kammade igenom Faxe ordentligt. Kanske inte så mycket för att han skulle bli fin utan för att han skulle slippa tovorna senare! Det var två olika jakter på gång till dagen efter men alla ställdes in! Det var nog ingen som trodde att vädret skulle klinga av som mycket som det faktiskt gjorde till morgonen efter! Jahaja, men när nu Faxe ändå var kardad och klar så kan vi väll passa på att utnyttja det! Kläderna packades på och Faxes grejer plockades i ordning! Vi tar väll och passar på med en träningsrunda i skogen hos mina föräldrar! De ställde gärna upp som barnvakter en stund medan Andreas och Faxe skulle till skogen för jag tänkte jag skulle hänga på den här gången! Kändes faktiskt lite spännande och roligt! Det är ju inte allt för ofta jag är med dem! Förhoppningarna om att hitta några rådjur var inte så stora direkt för innan vi bestämde oss hann solen gå upp och tuppen gala för länge sedan!!! J Men vad gör väl det! Solens strålar skiner stundtals igenom molnen och det är näst intill vindstilla igen! En perfekt morgon för skogen helt enkelt! Så ger vi oss ut! Det får bli lite jaktträning istället för morgonpromenad. Den här gången tar Andreas med sig geväret! Sist de var ute på sådan här träning tillsammans så tag han inte med det och missade ett rådjursdrev bara några meter ifrån honom. Lite surt så nu åker det med! J ​ Vi traskar på genom skogen. Det är tätt på många ställen där vi väljer att gå för det är förmodligen enda chansen att få upp något rådjur. Troligtvis är det där de står och trycker så här dags på dagen! ​ Faxe ger sig ut på ett par längre rundor. Det ena på drygt 200 meter från oss innan han släpper och kommer tillbaka till oss! Tänk den lyckans som lyser i hans ögon när han åter ser husse efter ett drev. Han springer raka vägen fram och talar om att han har varit duktig, blir omklappad och skickas åter ut igen! ​ ​

​ Var är du Faxe? Efter en och en halv timme har Faxe drygt 9 km i benen och börjar bli märkbart mörare i kroppen och tungan blir allt längre! Vi märker att batteriet i hans halsband har dött så vi bestämmer oss för att vända tillbaka mot bilen! ​   Precis då sätter Faxe ner näsan i marken igen och ökar takten! Han söker av området i serpentinmönster mellan träden och ger sig sedan av ifrån oss! Långt ifrån oss. Troligtvis på förmiddagens längsta drev, åtminstone tidsmässigt, och vi har ingen koll på vart han befinner sig! Just då pirrar det lite extra i nerverna och väntan känns evig. Han kommer tillbaks igen men tydligen var det tillräckligt intressant för att ge sig ut på en ny vända. Så kommer han då tillbaka igen, lycklig men trött och vi kan fortsätta gå sista biten till bilen!   Det blev inget skjutet den här gången heller men all träning är bra träning. Nu blir det ett par vilodagar innan det åter är dags att göra ett försök med de uppskjutna, lite mer planerade och organiserade jakterna tillsammans med andra jägare! Kanske blir det bättre jaktlycka då, kanske inte. Hur som helst så hade jag en härlig förmiddag i skogen tillsammans med Andreas och Faxe!

---

9 november 2011

Nybadad.... 

Jag badade Faxe igår! Det är inte hans absoluta favoritsyssla på denna jord men det behövdes! Efteråt doftade han så gott och hans päls var så len och REN! Skönt nu var det gjort för ett litet tag framöver! ​ Min svärmor var här över dagen med Cola! De skulle tillsammans se efter Hugo och Faxe medan jag och Andreas jobbade! Jag tror att det var kul för alla inblandade inte minst för Faxe och Cola som hade en hel dag med bus framför sig! Morgon blev till förmiddag som blev till eftermiddag som sakta började lida mot kväll! Morgonpromenad, bus, vila, mat och mer bus! Ja det var nog ungefär så schemat såg ut för de båda vovvarna denna dag. Det blir mörkt så fort nu så kvällspromenaden med Faxe går mer och mer åt eftermiddagspromenad. Innan det blir alldeles bäcksvart! Det känns trevligare och hemskt mycket härligare så. Sedan får det bli en lite kortare rastningsrunda innan vi går och lägger oss allihop! Ja, nog märks det att det börjar närma sig vinter även om det faktiskt är jätte fina höstdagar just nu! Solen skiner och det räcker så bra för mig just nu! Var dag utan snö är en bra dag! J Men denna kväll blev inte riktigt som de andra. Det blir ju inte alltid som man tror!

Ett telefonsamtal och några minuter senare satt Andreas och Faxe i bilen på väg mot skogen! Det hade för länge sedan blivit mörk och som du säkert nu förstår så var det brottom. De hade dessutom en liten bit att åka! Ett mindre vildsvin var påskjutet och en eftersöks hund krävdes! Väl på plats fick Faxe hoppa i sin orangefärjade spårsele och en lina träddes löpande i öglan på ryggen!. Runt hans hals trädde Andreas på pejlhalsbandet och därefter visades han på spåret. Efter en liten bit släpptes Faxe lös och fick frispåra istället för att gå i lina. Det säkra före det osäkra för både hund och skyttar! De vill ju, så långt det är möjligt, undvika en trängd situation som kan sluta illa. Med pejlhalsbandet på har de ju full koll på vart Faxes tar vägen trots att det är mörkt och trots att han är lös! Tänk vilken tur att vi har just denna möjlighet!   Spåret gick från öppen mark och in i så eländig terräng att jägarna fick, på sina ställen, krypa fram under gran och tall och Faxe gjorde ett kanon jobb i spåret. Det var inte mycket blod att jobba ifrån utan Faxe fick mest jobba i löpan från grisen. Att skogsterrängen inte var helt gynnsam hela biten har du säkert också förstått. Han är tuff vår lille kille! Han varken viker eller backar i första taget och har hela tiden huvudet på skaft! Drygt 650 meter, fågelvägen, fick han jobba denna sena kväll. Inte heller var han så REN i pälsen längre. Tur att det inte krävs så mycket jobb ändå för att bli lika fin som innan. Han somnade ganska fort och väldigt gott när han och husse kom hem och väckte mig. Som vanligt lade sig Faxe tillrätta med sitt huvud mot mina ben. Man kunde höra hur han drömde och benen sprattlade lite lätt mellan små snarkningar! Kanske fortsatte han spåra hela natten. Vad vet jag! Det enda jag vet är att det är så skönt när de är hemma igen efter sådana här eftersök! Att jag har stor respekt för vildsvin är ingen större hemlighet direkt! En sen kvälls spårande under skarpt lägesätter sina spår även en bit in på denna dag! När morgonens promenad var gjord hoppade Faxe som vanligt upp i soffan inne i lekrummet. Det är ju favorit platsen. Där har han ju så bra koll på oss. Där har han legat sedan dess. I ryggläge och bara sovit och gör så än. Jag hör hans snarkningar! J Men det kan han väl vara värd!?? Det tycker i alla fall jag! ​ Vad går upp mot en skön stund i soffan?

---

21 oktober 2011

Sen sist!

​

Som numer arbetande småbarnsmor har jag svårt att få tiden att räcka till! Mycket skall hinnas med och skrivandet har fått ligga lite åt sidan. Men nu gör jag ett försök att plita ner några rader. Bara för att jag inte har skrivit här så flitigt det sista innebär det inte att det inte finns något att berätta! Husse och Faxe har hunnit med ganska många turer till skogen. Är det ingen jakt inplanerad en vecka så tar Andreas med sig Faxe ner till min mor och fars gård för att gå en sväng där med sin hund! Pejlhalsbandet åker förstås med och allt tycks för Faxe vara en riktig jakt. Enda skillnaden är att Andreas sällan tar med sig sin bössa vid dessa tillfällen! Man kan säg att istället för morgonpromenad så släpps Faxe i skogen på rådjur istället! Annars spårar vi på som vanligt. Även här måste det ju tränas även om det blir mycket mindre av den aktiviteten nu under jaktsäsong. Ibland snor jag åt mig lite egentid och tar med mig Faxe ut på lite skogspromenader! Det finns inget så själarenande som en härlig skogspromenad i ett soligt och vackert höstväder! Mindre roligt när det regnar förstås men då är det ju mer än min själ som blir ren! J Däremellan fortsätter Faxe som vanligt att vara lite vaktisvovve här hemma! Ingen kommer obemärkt hit, precis som vi vill ha det! Inte ens herr och fru Ekorre som slagit ner sina bopålar i en gran precis på andra sidan vägen. Ja alltså, i början retade de gallfeber på honom med sitt tjattrande och eviga rännande upp och ner i trädet men nu springer han bara fram och kollar in dem lite så där vid tomtgräns innan han vänder ryggen till och intresserar sig för annat! Jag nämnde ju regnet och visst har vi haft en hel del av den varan det sista och då får vi hålla oss inomhus och mysa med vår lille son ist! Tänk vad bra de kommer överens, Hugo och Faxe! De börjar bli riktiga bundisar! Eller ja, Hugo är nog mer kompis med Faxe än tvärt om. Men han är ju så tålig vår fyrbente goding! Innan Hugo kunde gå sprang han omkring i sin gåstol och jagade Faxe här i köket. Då svarade han genast med att gå och ställa/lägga sig mellan köksstolarna under bordet för där kom inte Hugo åt honom eller också sprang han till dörren och bad att få gå ut för att undvika den lille illbattingen till son vi har! J Han är en riktig problemlösare han!! Numer kommer Hugo fram med bollar och lite allt möjligt för att försöka leka med Faxe! Det är så kul att se dem tillsammans! Men bäst av allt för Hugo är nog att få bara gosa, krama och klappa på Faxe! Inte ens när han klappar honom lite för hårdhänt bryr han sig!

Är det fint väder så är vi så klart ute så mycket som det bara går. Man får ju passa på att njuta av solen när den är framme. Då springer Faxe runt och nosar över trädgården eller bara lägger sig någonstans och har koll på oss och det som händer runt omkring! Helst precis bredvid oss. Att det råkar vara i sandlådan vi sitter och att Hugo ”råkar” hälla sand i hela hans päls bekommer honom inte ett dugg! Tänk vilken tur vi har att allt går så bra dem emellan! ​ ​ Men för att återgå till jakten! Lite granna har, som sagt var, hänt även om vi inte har haft turen att få något skjutit för Faxe än i år. Men två riktigt kul grejer har ändå lyst upp jakten en del! ​ Det första och kanske största är att Andreas och Faxe fått åka med som hundförare på en betaljakt! Det känns riktigt häftigt och nästan lite stort att få den chansen, något av en ära! Ett alltför dåligt väder gjorde dock att jakten avbröts lite tidigare än vad det var planerat men som sagt! Det är inte utan att man blir lite stolt ändå! ​ Nästa stora grej är när Andreas fick ett samtal ifall han kunde slänga sig i bilen och komma som hundförare på en älgjakt! Det skulle drivas men fattades hundar och så klart åkte de dit! På dessa marker har hund och husse varit ett par gånger tidigare denna höst och övat på älg! Ingen bössa vid de tillfällena heller men för Faxe har det känts som riktig jakt! Nu var det dock på allvar men som sagt blev inget skjutet för honom även om han fick möjlighet att driva älg ändå! Kul och nyttigt för vår lille kille och som sagt, jaktsäsongen har ju bara börjat! J Än finns det mycket tid kvar bara inte vintern kommer så fort även i år! Idag är det den 20 oktober. Den 21 oktober förra året föll den första snön för året och sedan ville det liksom aldrig riktigt sluta! ​ ​ När Andreas är på jakt så blir kameran ofta liggandes i fickan hela tiden. Han säger att det visst finns annat att prioritera när de är ute och det kan ju hända att han har rätt men jag inser att ni får läsa om jakten utan bilder till då urvalet var minst sagt lite knapert! J Kommer du ihåg att jag i början av året åkte ner med Andreas och Faxe till Villarosa för att lära mig lite mer om trimning!?! Övning ger färdighet och även om det finns en hel del kvar att önska så börjar jag sakta få kläm på det hela och hur det fungerar! Jag vet inte om tomten läser bloggar men jag tror bestämt att jag skall önska mig en sådan där rundningssax (eller vad 17 det nu heter) Med den skulle många av mina problem i trimningen vara lösta! J Ja vi övar på även här men när jag går igenom bloggen här på villarosas hemsida och ser kort från den 24 november 2010 så känns det väl ändå trots allt nästan som en helt annan hund, då och nu! J Som sagt, alltid en början och egentligen spelar det ju ingen roll hur han ser ut för han är ju den vackraste och goaste hunden av dem alla för oss ändå! ​

​

---

Skarpt eftersök på vildsvin

Måste man jaga hjort bara för att det är hjortpremiär?!? Svaret är så klart NEJ!!!!! Under några år nu har vi den första helgen i September haft trevligt besök från Vetlanda! Nu är hornbärande hjort lovligt och det brukar bli några ”gubbar” som åker ut på pass tillsammans! ​ Om det blir jaktlycka eller ej är inte det viktigaste utan det är gemenskapen som är det bästa! Det har jag förstått på dem och även om de enträget går upp kl tre på morgonen för att tillsammans ta sig de där milen till skogen där hjortarna bor och kommer hem tomhänta så ger de inte upp för det. Det fantastiska humöret de hela tiden bär med sig, sömnbristen till trots, vittnar om att de är nöjda ändå! ​ Sömnbrist var det ja. Det är ju inte bara tidiga mornar utan sena kvällar också! För även då skall det sittas på pass i hopp om att få se en vacker skovelhjort! Det är vackra historier de berättar när de kommer hem. Det är berättelser om stora hjortar som stångas inne i storskogen och hur de skrämmer isär vildsvinsflockar på sin väg till ett torn någonstans uppe i storskogen och hur många älgar, rävar och rådjur de har sett under de här dagarna har jag tappat räkningen på! J ​ Gårdagskvällen blev sen för de tre jägare som denna gång gav sig av och visst föll det tillsist en spetshjort för Andreas gevär! Men det som blev Faxes uppdrag den här gången var ett eftersök på vildsvin! Skytten lägger av ett skott och tror sig få en fullträff men grisen sticker iväg i ett rasande tempo in mot skogen för att ta skydd! Visst var det väl en duns han hörde?! Visst var det väl ljudet av en gris som lade sig ner någonstans mellan träden!? ELLER??? ​ Faxe har snällt suttit i bilen och väntat och nu hämtar den tredje jägaren honom och kommer upp till de övriga två! Andreas och Joakim går och letar blod på skottplatsen men kan inget finna. Joakim blir lite fundersam och fattar inte att de inte kan hitta ngt blod där för inte kan han väl ha bommat?! Nej, han är säker på att det var en bra träff! De letar med ficklampor för nu har det hunnit bli mörkt ute men finner ändå inget! ​

​ ​ Jörgen lämnar över Faxe till Andreas som gör honom i ordning för eftersök med pejlhalsband. Sedan visas Faxe på skottplatsen och han tar genast upp ett spår och går iväg ett 10-tal meter. Men då protesterar den ena jägaren och säger att det måste vara lite tokigt! ​ De finner fortfarande inget blod och Andreas bestämmer sig för att släppa Faxe lös nu så han får frispåra. Det är alldeles för tätt och Andreas vill inget riskera! Faxe skall få sköta sig själv och inte sitta fast i ngn lina om grisen, mot förmodan, skulle vara sårad och aggressiv! I ett sådant scenario är det bäst att låta Faxe få arbeta själv. ​ Faxe tar åter upp det spår han har börjat på, han ökar takten och tar sikte på skogen! Sedan blir det tyst! Var det trots allt fel spår Faxe tagit upp tro? Andreas följer pejlens direktioner om vart Faxe är och när han kommer fram så står Faxe och luggar en död gris för fullt!!! ​ Faxe hade rätt, han var på rätt spår hela tiden! Grisen hade bara sprungit ca trettio meter rakt in i skogen innan den föll så det var en enkel match för Faxe att hitta den. ​ De konstaterar efteråt att de hade kunnat gå och leta blod länge med sina ficklampor och kanske inte ens hittat något. Kanske till och med trott att det varit en bom! Detta är en av anledningarna till varför en eftersökshund är något av det bästa en jägare kan ha med sig när de åker ut på pass! De kunde ha gått och spårat själva en lång stund och till sist funnit blod för visst fanns det droppar men en bra bit bort från påskjutningsplatsen och såklart till sist hittat grisen. Tiden går dock fort i sådana här lägen och det som annars kanske kunde tagit en halvtimme, kanske till och med ett par timmar, för dem att reda ut själva, tog bara några minuter för Faxe! ​ Tänk vilken näsa hundarna har va?!?! Är det inte fantastiskt?? Slutet gott och kvällen hann bli till natt innan ”gubbarna” åter kom hem igen, trötta men nöjda och glada! J

​

​

---

  

Spår i mörkret

​

Det piper till i Andreas telefon. Ett nytt sms att läsa. -Är det okej att jag hör av mig om ngt skulle gå snett imorgon? -Så klart att det är! Det är ju hur bra som helst att även andra jägare än de inom familjen vet att Faxen finns tillgänglig för eftersök. Vi tackar inte nej till ett sådant uppdrag när någon hör av sig! Mer träning för Faxe och dessutom tycker han ju att det är så kul! Nu har mörkret fallit på och bockjaktspremiären går mot sitt slut! Det är bara någon timme kvar av den 16 Augusti och Faxe har fått jobba lite till! En bock och en räv har stupat och Andreas fick samtal om eftersök. De låter det gå några minuter så att bocken hinner lägga sig ner så att de inte stressar iväg den när Faxe släpps på spåret! Det är vid sådana här tillfällen Faxe får lön för att han vackert stannar i bilburen medan husse jagar! Där får han ligga och vänta och händer det något får han ge sig ut med spårlinan släpandes efter sig! Så var det då dags att släppa på Faxe på spåret och antingen det är komplicerat eller ej så är träningen guld värd! Ibland kan det kännas skönt att det blir ett lätt spår också! Kvällens spår var lite hmmmmm, ANNORLUNDA! J   ​

Det kom ut en stor och fin bock!!! Jägaren sitter på helspänn och väntar in rätt ögonblick. Man bjuds inte på så många sekunder att skjuta! Många gånger går djuret bara förbi utan att man får möjlighet att lägga ett bra skott! Förutom det uppenbara att man inte skall skrämma iväg djuret med djur eller rörelser så skall vinklarna på djuret stämma och omgivningen skall vara rätt. Man måste ju se till att det inte finns något i bakgrunden som kan träffas och skadas när skottet avfyras. Inte heller får det sticka fram grenar eller långt gräs som kan ändra kulans riktning. Nu hade jägaren tur och bocken bjöd honom på en bra möjlighet som togs! ​ Den ger sig iväg mot skogen för att ta skydd och Andreas får ett samtal om att hämta Faxe! Jägaren får stanna i sitt torn och vänta ut eftersöksekipaget och då uppenbarar sig nästa möjlighet! En inte ont anande räv visar sig och ett skott senare ligger den ner på plats. ​ När så Andreas anländer till platsen släpar de bort räven till skogsbrynet och de söker efter skottplatsen för bocken men finner ingen! Jägaren får peka ut vart han tror att den sprang in och Faxe släpps på! Han tar nästan genast upp och drar iväg in åt skogen en bra bit men det känns inte riktigt rätt. Andreas kan inte finna något blod och så borde ju finnas dessutom är känslan att Faxe har spårat för långt med tanke på hur skottet satt! Bocken borde inte ha gått så långt! Allt medan mörkret blir allt djupare vänder de om och går tillbaka. När de så är på plats igen ligger räven lite dumt till för ett nytt på släpp och Andreas väljer att gå längs med skogskanten några meter in. När de så har passerat det ställe Faxe först tog upptag satte han bara näsan i marken och att ett nytt spår tagits upp var väldigt uppenbart! Bara ett 20 tal meter senare gick de rakt på bocken och Faxe slängde sig fram för att lugga den! ​ ​ ​ Fotnot Det första upptaget då? Vad var det?! När Andreas och Claes (jägaren som sköt) diskuterade efteråt så kom de fram till att det förmodligen var därifrån räven kom ut bara stunden innan Faxe skulle söka. Det troliga är att det var rävens väldigt färska bakspår Faxe först tagit. Ja så kan det gå. Ett eftersök som såg så enkelt ut från första början kan strula till sig och bli lite klurigt! Men visst blev det bra träning och det var en väldigt nöjd Claes som fick med sig en riktigt vacker bock hem.

---

Årets första bockjakt 16/8-2011

Bockjaktspremiär var det ja! Ett skott avfyrades och en bock lade sig! Andreas såg att bocken gick iväg en liten bit, kanske dryga 60 meter, och det är ju dumt att missa ett tillfälle till träning så Faxe hämtades och släpptes på! Han tog upp spåret direkt och det tog inte speciellt lång tid för honom att finna bocken! Dagen till ära prövades en ny spårsele. Tanken är att den skall användas vid eftersök på gris. Vid de eftersöken krävs att det snabbt och smidigt går att släppa loss Faxe om situationen kräver det! Då är tanken att en kort lina skall löpa dubbelt genom öglan på ryggen utan att det sitter fast däri. Andreas kan då bara släppa på den ena linändan och Faxe är fri och det verkar som om det kommer att fungera riktigt bra. Även om han fick spåra på lång lina idag så har Faxen iallafall fått bekanta sig med selen för vi har ju spårat i spårhalsband de sista två åren.

​   Nu, nu har jaktsäsongen börjat på allvar!!!! :-)

---

Sommaren som gått med Faxe

                                             

​

Snart smäller det! Eller ja, vi får se hur det blir med den saken men ett år går fort och idag är det åter den 16 Augusti! Bockjaktspremiär! Det känns att hösten är på väg nu! De böljande, gyllene sädesfälten har jämnats med marken av stora tröskor, regnskurarna avlöser varandra, vinden är inte så ljummen längre och de varma sommarkvällarna känns mest som något i vårt minne! En sommar går fort och vi har mest låtit den passera. Njutit och levt för dagen!   Agillityhindren har åkt jojo upp och ner från sina kartonger, Ett par utställningar har klarats av, spårningen har haft hög prioritet och det har hunnits med en hel del vovvebus och bad däremellan! För visst har vi haft en några fantastiska sommarmånader fram tills nu och vem vet, kanske hinner vi med några riktigt härliga och varma dagar till innan hösten riktigt står för dörren! ​ För en jägare är nog hösten den bästa årstiden skulle jag tro och just bockjakten är liksom startskottet. Det är några månader kvar till 1 Oktober som är första dagen för släpp på rådjur men 20 Augusti tas hundförbudet bort så man kan börja träna på släpp på älg! Vi får se hur säsongen ter sig i år, om det blir ngt att berätta för er. Allt vi kan göra nu är att hålla tummarna för att snön inte kommer lika snabbt som tidigare år!   Ja, ett år går fort! Det är redan ett år sedan Hugo kom till oss och vi visste ju inte hur det skulle bli med Faxes relation till honom. Allt började ju så bra och har, till vår stora lycka, så bara fortsatt! Faxen har alltid velat vara nära honom. När Hugo har sovit ute i vagnen har Faxe legat bredvid och hållit vakt. Har vi suttit på golvet och lekt kommer Faxe och lägger sig bredvid! Han är så tålig, lille Faxen, så när nu Hugo börjar bli lite större och tar sig fram på egen hand vill han nu gärna leka lite med Faxe ibland. Inte för att Faxe kan leka med honom på Hugos vis men han ligger så snällt och låter Hugo hållas! Faxen är så klart inte felfri. Jag vet inte om det finns något levande ting som är det, men han är ändå så perfekt!!!    En bild säger ju mer än 1000 ord så här följer istället ett collage av just foton från vår sommar! Tänkte att det kunde uppskattas lite istället för att jag sätter ytterligare några 1000 ord på pränt här! J ​   ​ ​   ​ ​ Håll till godo så hoppas jag på en härligt vacker höst och på att kunna rapportera om lite jaktlycka inom snar framtid! J ​

​ ​ ​

​

---

Faxe på vakjakt...

​

"- God morgon" sade jag! "- God natt" sade Andreas. Faxe kom trippandes efter med svansen i vädret! Klockan är sex på morgonen och de kom hem igen efter en natt i skogen! Denna gång hade de haft tur och en stor galt på dryga 100, kanske 120kg hade ramlat. Då blir det mycket jobb och natten hann bli till morgon innan de kom hem igen. När det vankas grisvak så brukar Faxe få följa med ifall det behövs en eftersökshund. De flesta gångerna får han stanna kvar i bilen hela tiden eftersom inget händer. Någon gång får han komma ut och lugga grisen eftersom den fallit på plats men ibland så får han ju faktiskt jobba lite också! ​ Inatt var en sådan natt! Faxes stod som vanligt vid dörren och väntade medans Andreas plockade ihop jaktgrejerna! Han vet ju så väl vad det innebär när husse går till den där alldeles speciella garderoben för att hämta kläderna med den alldeles fantastiska doften. När sedan bössan kommer fram dessutom så viker han inte en tum. Han vill så gärna åka med. Husse öppnar dörren och frågar om ”vi skall åka bilen” och Faxe står redan utanför garaget innan Andreas hunnit ut genom dörren! ​ Jag myser lika mycket varje gång jag ser detta! ​ Ja, ja nog om detta! Andreas hämtade upp en vän på vägen ut till skogs! Väl på plats var det bara att sätta sig och vänta. Minuter blir till timmar och under tiden de väntar på vildsvin hinner de se en del andra djur på plats. Andreas sitter och har span på två dovhjortar som betar en bit bort när det plötsligt dyker upp en galt på lagom avstånd! En skott avlossas och ser ut att sitta perfekt men grisen ger sig av i full fart från honom! Ett par minuters avvaktning och sedan hasade Andreas sig ner från där han satt och begav sig iväg för att hämta sin vän och hund! ​ Nu skall Faxe få jobba lite! Han släpps på spåret och tar det fint. Går klockrent en bra bit men så börjar han bli avvaktande. Det är inte riktigt samma tempo på honom och man märker att det är nära. Detta är första gången Faxe spårar fram ett vildsvin och man märker på honom Det är precis som om han vill tala om att där framme ligger den men att det hela är lite nytt! Det luktar nog lite annorlunda. När de hittade grisen var han inte lika snabb fram som han brukar med att lugga. Och med facit i hand känns det helt perfekt att ha Faxe använde sig av sitt huvud och inte bara kastade sig in i något som hade kunnat gå illa. ​ För även om Andreas kände sig säker på att grisen låg och att skottet satt perfekt så tog de det säkra före det osäkra och satte på pejlhalsbandet på Faxe och lät honom spåra i koppel. Ingen lång lina den här gången ifall om att man skulle bli tvungen att släppa honom fort om grisen inte riktigt hade lagt sig och allt hade gått rätt till. Skulle grisen ge sig upp på benen så vill Andreas inte att Faxen skall bli trängd av den så att en dum situation skall uppstå. Nej, bättre kort lina så att han snabbt kan bli lös och får arbeta fritt med pejlen på istället. ​ Galten hade inte gått långt så det var inget jätte svårt spår han fick ta men det som gjorde detta eftersök lite speciellt var att Faxe återigen bevisat att han är kapabel till att använda huvudet lika mycket som nosen och inte gjorde ngt dumdristigt. Behöver jag tala om att husse var nöjd över lille Faxens arbete efteråt?! J

​   Denna gång hade de haft tur och en stor galt på dryga 100, kanske 120kg hade ramlat.               ​

---

Faxe i utställningsringen

​    Showtime Jag tror bestämt att nerverna har flyttat ner i magen. De bygger ett litet bo där. Jag känner tydligt hur de möblerar om för fullt där nere för att få rum. Känns lite onödigt men vad skall jag göra. ​ Två fina flickor hoppar in i bilen på väg mot vårt mål för dagen. Tänk vilken tur att de är med. Sara som blir fotograf för dagen och Marie som blir den som får hålla koll på yrehönan Therése!  :-) Tillsammans blir vi ett litet team! Team Faxe, jakthunden! Nja, idag är vi team Villarosas Uisge Potheen för det är ju utställning på gång för ovanlighetens skull! Tur att jag har mina vänner med för det är mycket grejer som skall bäras med, men vi är ute i god tid. Lite väl tidigt tydligen för väl på plats får vi inte komma in fast att det ”bara” är två timmar kvar till showtime! Jag ville ju ha gott om tid på mig för att spana läget och för att tagga ner. Jag har ju verkligen dålig koll på de här sammanhangen. Lite som Bambi på hal is! Jösses vad halt det är idag J Lugn matte vi fixar detta ​ Jaja, veterinärkontroll blir avklarad och inträde betalt. Nu är det bara för oss att leta upp en bra plats att inreda med alla våra grejer. Precis vid sidan av ringen slår vi bo! Det blir fint. Nu kan vi testa golvet Faxe och jag för att se så vi inte kommer halka. Detta har jag varit lite nervös för men visade sig vara lugnt. Skönt, ett orosmoment borta. Mina vänner hjälper mig plocka i ordning och sedan tycker vi att vi gott kan få ta oss en sväng allihop och kolla in alla roliga butiksbord. Ja jösses vad mycket roligt man kan köpa om man vill och det ligger en stark doft av tuggben och annat spännande i gången mellan borden. Vi hittar en pipgris som jag köpte med mig till Faxe. Klart han skall ha ngt nytt kul att leka med när vi kommer hem! Den rosa grisen matte..... ​ ​

Dags att ge sig tillbaka till vår plats och kolla in konkurensen. Jahaja, det blir amerikanskt mot vår irländare idag. Så spännande!!! Så är det tillslut dags för oss att ta plats i ringen. Vi blir först ut. Rackarns också, jag som ville ha ngn att kolla på. Nej nu var det bara att lyssna på vår vad vår norske domare krävde av oss och så försöka göra det bästa av situationen! Det resulterade i en andra placering och ett Excellent!!! Inte så illa va??!!! Gissa om denna lilla matten var super nöjd! !! Å tänderna skall kollas och steglängden är det inget fel på, eller?? ​ Efteråt var vi allihop förtjänta av lite fika och mys. Chokladmuffins, kolakakor och ostsmörgåsar till oss och godis till Faxen. Eller ja, Faxe var mer sugen på osten och kolakakorna ist så visst fick han smaka lite på detta. Eller ja, han fick alla mina ostskivor faktiskt. Det kunde han väl vara värd?!!? Det tyckte iaf jag! ;-) sedan var det bara att backa bandet. Packa ihop, ta sig ut ur lokalen och ut till bilen. Stuva in alla saker och oss innan det var dags att ta sig hemåt igen. Släppa av mina fina vänner och Faxes team. Packa in alla saker i huset och slänga sig framför datorn och kolla in bilder. Ja, alltså, Faxe slängde sig på golvet med huvudet på en kudde. Där har han legat och snarkat en stund nu! Men det kan han väl vara värd?!? Det tycker iallafall jag! J

---

​

Eftersöksjakt på räv

9/3-2011 Det var en trött hund som kom in genom dörren efter ett nytt pass i skogen. Trötta bakåthängande öron och genom hans lugg skymtade ett par lika trötta ögon. En liten röd hårslinga föll fram under ögat.  Det hade för länge sedan börjat skymma när Andreas och Faxe lämnade uppfarten på väg mot skogen och mörkret hängde som en tjock ridå mellan träden!  Lika tjockt som mörkret var lika tung hängde spänningen i luften! Den här gången var det ett skarpt eftersök på räv som stod på agendan! Den lille Mickelräv hade blivit på skjuten men bestämt sig för att inte ge sig utan fight. Det skulle visa sig bli en kamp mellan två envisa huvuden. En räv i sår lega som gör allt för att inte släppa in Faxe till sig mot så vår lille envise kille som absolut inte tänkte ge sig! Räven var hans det vill jag lova!!! ​ Faxe kläddes upp i reflexväst, pejlhalsband och spår halsband. Det var ju som sagt väldigt mörkt och både jägare och bilister skulle inte kunna missa honom.  Peljen trycktes igång och de röda lampornas blinkande lös upp i skogen. Med hjälp av spårlinan tog de sig över ett fält och in i skogen på husses sök kommando. Andreas hade sällskap av sin far och de bägge följde efter honom i väl noga avvägd takt. Han jobbade sig noga fram och efter 100 meter släppte de Faxe lös. ​

Nu skulle han få jobba den sista biten på eget bevåg. Pejlen talade ju om i vilken riktning som Faxen gått och rätt som det var hörde de att han kommit ifatt räven.  De tog sig snabbt fram i skallets riktning, de ytterligare 100 meter som Faxe tagit på egen hand, och där under en gran lös ett par blixtrande rävögon. Faxe hade fullt ståndskall och jobbade sig runt granen och släppte inte ögonkontakten en sekund. Rätt som det var backade räven in under granen och faxe gav sig efter. Ett tjut senare backade han ut igen men gav sig aldrig av därifrån. Han hade ett uppdrag att utföra och hade inga planer på att inte utföra det! Andreas pappa fick tag i Faxen och backade bakom Andreas som snabbt kunde avliva den. Därefter släppte de Faxen åter lös som slängde sig fram för att dra ut sitt byte. ​ Faxen har återigen visat prov på stor vilja när det gäller. Vi har åter haft nytta av hans förmåga att växla mellan spår och jakt och trots att det blev en ordentlig närkamp mellan de två så klarade han sig bra. Ett litet jack under ögat. Det är allt men det blir ändå ett besök hos veterinären nu på lunch. Han får ta en titt på det och så tyckte de att han skulle få en spruta i förebyggande mot skabb. Troligtvis var det inget sådant på räven men det var någon fläck på dess mage som såg lite lurig ut! Så vi tar det säkra före det osäkra!                 Jag tror att Faxen var lika stolt över sin insats som husse var den här kvällen!!! Både Andreas och hans far var lika upprymda när de kom hem och berättade mer än gärna vad som hänt och vi satt mer än gärna och lyssnade! Något av det sista som Andreas sade var det är så skönt att han får mer och mer bekräftat att det bara är att lita på Faxe. Han bevisar ju gång efter annan att han sköter sig och gör det som är förväntat av honom. Faxe fick sin belöning sent igår kväll. Först en dusch. Den var han väl mindre nöjd över men sedan blev det flera stora bitar leverpastej att smaska på!!!! Det var mumma det för en liten trött, hungrig och nöjd kille! Vår lilla fighter!

​

---

Road Trip till Smålands skogarna

Den 20 februari 2011 Klockan ringde kanske aningens lite för tidigt en lördag morgon. Hugo märkte av att jag steg upp och vaknade till. Jag bytte en blöja, lade honom tillrätta och strök honom över ryggen och när det verkade som om han somnade till igen gjorde jag ett nytt försök att smyga ut ur rummet! ​ Termometern visade på 18 minus så det var mycket kläder som behövdes. När täckena plockats på hundarna och kopplen satt runt halsen var det så dags dem och deras, näst intill, eskimåklädda följeslagare att promenera ut för att rasta av dem. Det var helt vindstilla så kylan till trots bet det inte så farligt i kinderna ändå! En dryg halvtimme sedan försökte vi smyga in i huset igen för att inte väcka någon annan men det skulle visa sig vara helt onödigt för hela köket var fyllt med folk. Vi hade sovit hos mina svärföräldrar denna natt för att spara några mil på vår resa! ​ Men nu var det dusch av Faxe som gällde för att snabbt komma iväg. Andreas packade matsäck och matade Hugo medan jag och svärmor gav Faxen en spa behandling! Sedan hoppade vi in i bilen och gav oss iväg. Solen var på väg upp och färgade himlen i röda toner. Det var en vacker morgon för en bilfärd. Vi körde längs med nästan tomma vägar nästan halva vägen innan vi stannade för att rasta av Faxen och äta frukost. Sedan var det raskt iväg igen. Solen hade stigit upp till en behaglig nivå och nu var det istället en klar blå himmel som mötte oss. De snödränkta dikena gnistrade som om miljoner diamanter kastats ut och sedan räffades av solstrålarna. ​ Resan gick snabbare än vad vi räknat med och ganska mycket för tidigt körde vi upp på kennel Villarosas uppfart. I mina funderingar på att ställa Faxen till våren har jag insett att med den kunskap jag besitter i pälsklippning inte räcker tillräkligt långt och kände att det var dags att vidga mina vyer i ämnet! Men först fick Faxen en snabb rastning igen och vi fick fika! Sedan körde vi igång! Nog för att jag visste att jag inte kunde tillräkligt men nu vet jag också hur mycket det var jag inte hade greppat fullt ut! Det blev några lärorika timmar med teori och praktik på Faxe och gissa om han blev snygg! Vilken snyggisvovve det var som klev ner från trimbordet! Efteråt fick han springa och nosa av sig i en av rastgårdarna och vi fick middag innan det var dags att tacka för oss och för all gästfrihet vi möt under de timmar vi tagit upp, av deras tid en söndag, och fara hemåt igen! Det var mycket lärorikt och mycket att ta in så Andreas och jag ventilerade det vi sett en bra stund i bilen sedan. Vill ju vara säker på att vi kommer ihåg allt vi lärt oss!

​ ​ Faxen var så redig, hela vägen hem. Han var väldigt trött och från buren bak i bilen hördes inte ett knyst under de tre timmar vi färdades för att komma hem. Nästan hem iaf! Vi skulle ju hämta upp Hugo som varit hos sin farmor och farfar under tiden jag och Andreas varit på vår lilla road trip ner mot de småländska skogarna. Som vi längtade efter honom nu! Jag släppte av husse och hund när vi kommit till staden och de gick på promenad medan jag fortsatte till huset för att hämta upp resten av packningen och så lille Hugo förstås! Ett snabbt hej och hejdå senare satte vi oss i bilen igen för att köra de sista milen hem till oss! Vi hade ju en del att packa upp och både Faxen och Hugo Fick mat innan det var dags för oss att sätta oss till bords och äta något snabbt ihop slängt! Hem ljuva hem. ​   Lite senare under den här dagen är det jag som sätter Faxe på trimbordet för en noggrannare studie av vinklar, muskler och av hur pälsen är klippt. Som sagt, mycket att lära men nu känner jag mig ivrig, spänd och lite förväntansfull. Det skall nog bli bra det här, ge mig bara lite tid!

---

Den 9 februari 2011 Vintern har varit lång och bister i år! Snön föll som vanligt lite för tidigt och lite för mycket på en gång! Men det tycker jag nog varje år! ;-) Jakt säsongen fick ett abrupt slut. Det kändes som om den aldrig hann börja ens. Eller vänta nu,,, gjorde den det alls!?? Jo, det gjorde den visst! 1,5 månad fick vi i alla fall på oss innan det var för sent. Underbart men kort! När vintern bet tag i oss på riktigt så infördes snart hundförbud. Ingen jakt med lös hund fick genomföras och så var det med den saken. Jägare och markägare fick börja ägna sig åt utfodring av rådjuren istället för att jaga dem. Hoppet levde ju så klart vidare om att vintern kanske skulle hinna ge sig innan tiden gick ut men så blev det aldrig. Det var nära, riktigt nära. De sista dagarna i januari fanns det inte mycket snö kvar här hos oss men vad hjälpte det när stora delar av landet hade decimetervis kvar. Men nära skjuter ingen hare säger de ju och hundförbudet var här för att stanna och så var det med den saken. Nu får vi vänta till nästa höst igen. ​                                 ​ ​ ​

Under tiden vi väntar får vi ägna oss lite åt viltspår istället. Det är ju trots allt en bra aktivering som vi kan fortsätta med över vår- och sommar perioden, och innan vi vet ordet av så är det dags att släppa Faxe lös i skogen igen!   Men nu, nu väntar vi på våren och visst finns det hopp! Gårdagen bjöd på flera plusgrader och strålande sol! Så med på promenaden fick kameran följa och visst fastnade Faxe på några fina bilder alltid! Från skitig jakthund i skogen till ståtlig snyggisvovve framför kameran!!! ​ ​ ​                      ​ ​ Snyggisvovven Faxe poserar gärna framför kameran och matte Therese passar på att ta fina bilder! Under ART  hittar ni ytterligare en fin bild som jag bearbetat lite. (Red.anm.)

---

29 December 2010

En alternativ jakthund för många pälsdjurs allergiker. Det är Faxe det! ​ Nu kommer det snart på pränt dessutom. Det var en spännande dag igår! Vi gick här hemma och väntade och väntade!  Väntade på att en reporter från Jaktjournalen skulle komma på besök.  Vi hade varit i kontakt någon vecka tidigare och han sade då att han bara skulle svälja lite julmat innan han skulle höra av sig igen för att boka träff. Så ringde han då, bara någon dag efter julafton och bad att få komma redan dagen därpå. Snacka om att bli tagen på sängen. Nu var det bara att baka sockerkaka och ladda kaffekokaren för ett lite annorlunda fikabesök. ​ ​ upp»

​  Det skulle visa sig att reportern var svärson till ägaren av det vildsvinshägn som vi släppt Faxe i två gånger. Han var dessutom med vid det första släppet. Redan då hade han haft Faxe i åtanke för ett reportage men Faxe var ju så ung då och man visste ju inte vad det skulle bli av honom  i jaktsynpunkt. Sedan hade det kommit andra saker i mellan.  Ja du vet hur det är men nu blev det alltså av.  Vi fick berätta vår och Faxes gemensamma historia. Varför det blev denna rasen och vad vi kände inför den. Hur vår jakt- och spårträning hade sett ut. Många frågor och lika många svar.  Det skall bli jätte spännande att se det färdiga resultatet sedan i tryck någon gång under våren, troligtvis i April  eller  Maj. Mer än någonsin längtar jag nu efter just den perioden av året och den som väntar på något gott väntar ju alltid för länge. Är det inte så?!?!  J

---

24 November 2010

Snön slog ner över oss, lika hårt kraftfullt, som ett magplask i en bad bassäng! På bara några dygn har marken täckts av ett flera decimeter tjockt duntäcke av snö. Molnen verkar inte ge upp än och även i dag forsätter flingorna falla. Så var det med det. Vi tyckte att förra årets jaktsäsong blev kort men det här året verkar få ännu färre jaktdagar.

 

Andreas och Faxe har dock varit ute så fort de fått tillfälle. Har det inte varit någon planerad jakt inbokad har de passat på att åka på lite kortare släpp utan bössa bara för att öva upp söket.  Men nu ligger snön lite för tjock för att det skall fungera. Inte verkar det vara någon ljusning på gång ännu på ett tag heller. Snön dansar runt hus knuten i ett löftes vals om att stanna.

​

 

Men en jakt jag måste berätta om ägde rum för ett par helger sedan.  Rådjur, hjort och gris stod på agendan och Faxe skulle växel släppas till sammans med en annan hund. Faxe skulle släppas på ett mindre område med relativt nära till gräns. Han är perfekt till detta då han inte gör så himla långa sök rundor ifrån Andreas. Faxe flög som vanligt fram mellan träden men fick dock inte upp något bra drev den här gången. Djuren lös med sin frånvaro. Men det skulle senare visa sig att han skulle få en ny chans att visa vad han går för. Den här gången var det hans eftersöks egenskaper som skulle sättas på prov. En hjort hade fallit offer för en jägares bössa men tyvärr inte lagt sig på plats. Sådant händer ju någon gång ibland även om det är sällsynt. De ropade in Andreas och Faxe på radion och förklarade läget! En stund senare var redo med eftersöks linan ringlandes likt en orm efter sig. Andreas visade på honom Faxe började sitt arbete. Det skulle visa sig inte bli helt enkelt. Men det var det ingen som visste då. Två jägare följde efter husse och hund då Andreas som hundförare inte ville bära på bössan också. Det är inte alltid så enkelt att ta sig fram i skogsmarker och här ser dessutom bergshällar till att göra området lite kuperat.

​

 

Faxes näsa jobbade på längs med maken och även om det krånglade till sig till en början så kom han ganska snart på rätt väg. Det kunde de se på bloddropparna som hans tassar svepte över. Rätt som det var så började han gå i kringeli krokar och männen började tycka att det var lite märkligt. Då, rätt som det var körde en av dem upp en hare som snabbt skuttade därifrån. Aha!!! Då var det inte så konstigt längre.  De backade tillbaka en bit där de visste att han var rätt och började om. Nu gick han återigen klockrent. Rakt över dropparna, över stock och sten och mellan träden bar det. Till slut skulle deras sökande ge resultat, då de kom ikapp djuret så att det kunde avlivas. Det var då en väldigt lycklig vovve som luggade loss i dess päls.  Lite senare var de äntligen på väg hem i mörkret. Hjorten hade återfunnits precis innan det blev mörkt så allt hade gått lysande. Faxen fick en massa beröm från jägarna som varit med och tyckte att han gjort ett fantastiskt arbete. Frågan är om de hade klarat av att finna djuret utan honom. Faxen gjorde inte många knop den kvällen. Han var trött. Både hans kropp och näsa hade fått arbeta ordentligt den här gången. Gps, en visade att söket hade varit 900 meter långt. Fågelvägen. Jag vet inte om jag behöver påminna om den terräng som var. Faxe hade fått jobba betydligt mycket längre än så. Och han gjorde det nästintill klockrent. Det är ju nästan lite av en lyx att ha med sig en hund ut på jakt som fungerar lika bra vid släpp som vid eftersök. Han är allt en liten pärla!

​

 

Snön, ja den viner på och vi håller oss inomhus en del nu och väntar tills de tillfällen då det håller upp. Då får vi passa på att busa lite med Faxen i det tjocka vita istället. Jakten, den får vi se hur det blir med framöver. Andreas och Faxe har varit och hjälpt till vid ytterligare ett tillfälle som eftersöks ekipage vid en trafikolycka. Kanske det blir fler sådana tillfällen. Medan vi väntar på snön skall hålla upp så passar vi på att mysa lite inomhus istället. Faxe ligger gärna på golvet bredvid Hugo på hans täcke. Där myser vi alla tre när det inte går att göra så mycket utomhus. Hugos fingrar vet inte alltid vad de gör och någon gång har de sugit tag i Faxes päls. Då ger han ifrån sig ett litet tjut och vänder andra sidan till och blänger lite på den lilla krabaten som luggat honom. Han gör inget mer än så och snart lägger han ner huvudet igen för att åter vila ögonen.

​

​

​

---

18 oktober 2010

Marken är knastrande frost vit och termometern visar på 3 minusgrader. Än så länge är det ganska kallt men solen är på väg upp för att ge oss lite värme. Söndag morgon och det är ingen jakt inplanerad den här dagen. Men har man inget att göra så skaffar man sig och jag skall få följa med!

​

Planen säger att vi skall åka till en lite mindre mark i närheten bara för att Faxe skall få lite träning. Vi tar med pejlhalsbandet och handenheten men lämnar bössan hemma. Klart jag tar kameran med också. Vill ju inte missa ett tillfälle. Det knastrar i skogen. Det är bruna, stela löv som faller efter några nätters frost. Jag är spänd. Förväntansfull. Det var ju ett tag sedan jag var med sist.

Andreas kopplar på pejlhalsbandet och trär kopplet över Faxes ljusa, lockiga huvud. Faxe vet vad som är på gång och sätter genast näsan marken så fort han kommer ur bilen. En bit längre fram sätter Andreas honom vid sin sida, trär av kopplet och skickar iväg honom. Faxens näsa flyger över marken när han sätter iväg in mot skogen. Det här är livet om man frågar honom. Man kan se hur hela hans kropp liksom spänner sig och ögonen lyser upp när han får springa fritt i de djur spår som blivit under natten och morgonen.

​ Tv. Faxe med sitt fina pejl halsband. ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ Th. Husse Andreas och Faxe är klara för första söket.

​

Vi vandrar framåt och jag försöker verkligen mitt bästa för att inte höras. Men jag känner mig inte så som en elefant där jag går och inser att jag inte alls är så smidig som Andreas. Det knakar och knastrar under mina fötter. Det sista jag vill är ju att skrämma iväg de djur som kanske står bakom en gran en bit bort för det är ju Faxes jobb. Faxe i sin tur är näst intill ljudlös där han far fram och vi spanar på handenheten emellanåt för att se vart och hur långt bort han befinner sig.  Det är super intressant att kunna följa honom jobba i skogen på det här viset.  Rätt som det är så har han varit ute på en sök runda och därefter är han på väg tillbaka till oss. Datorn räknar ner i meter och visar riktning och mycket riktigt så dyker han snart upp vid våra fötter igen och vi ”smyger” vidare. 

Det är en fin morgon för sådana här aktiviteter och jag njuter av den friska luften.  Faxe är ute på en av sina sök rundor och då får Andreas syn på ett rådjur en bit bort i en tätning. Nu väntar vi bara på att Faxe skall komma tillbaka. Det visar sig dock att vi skrämt iväg dem så det blir inget vidare drev direkt utan vi vandrar vidare. Mellan grenar, träd, buskar och över diken och vindfällor. Det är snart dags att ge upp för den här gången men det är då vi har turen att få syn på dem. Sex stycken rådjur ute på ett fällt. Andreas behöver knappt visa på Faxe innan det bär iväg. Längs med en grusväg, runt en hage och ut över fältet för att komma i kapp. Det går så snabbt att rådjuren nästan inte hinner fatta vad som händer förrän faxe är dem i hälarna. Då brakar det iväg in mot skogen. Faxe rusar efter. Hans smidiga lilla kropp nästan slickar sig längs marken och vi kan återigen se på handdatorn hur de rusar efter varandra innanför skogskanten. Faxe är efter dem en bit innan han släpper och följer sina bakspår nästintill exakt för att ta sig tillbaka till oss. Det är en lycklig liten vovve med tungan hängandes i mungipan som kommer i gallopp tillbaka. Några meter framför oss saktar han ner takten och travar de sista metrarna fram. Man kan se att han är både nöjd, glad och stolt över sin egen insatts och det skall han vara också!!!

​ ​ ​ Över stock o sten bär det iväg

 Med sina kolsvarta ben är han är kanske inte längre den vackraste vovven i byn men vad gör det. Den lilla detaljen fixar vi till när vi kommer hem. Nu vandrar vi den sista lilla biten tillbaka till bilen samtidigt som Faxe överöses med beröm och godis.  På morgonens lilla, korta träningspass fick han nio kilometer i benen i skogs terräng.  Så nu kan han vara förtjänt av lite vila. Vi ville ju bara att han skulle få göra det han tycker är allra roligast och lite träning för att Faxe skall öka ut sina sökrundor ytterligare. Nu fick han även chans till ett drev också. Det blev liksom grädden på moset och kul för matte att få se hur det går till istället för att bara få höra historierna när husse och hund kommer hem.

Det är ju full fart på jaktsäsongen nu. Två rådjur är hitintills skjutna för honom. Att han tyckte att det var roligt att jaga rådjur, det visste vi ju sedan tidigare så nu utökar vi med älgen. Vid hela tre tillfällen har Faxe även varit i närkontakt med och drivit älg. Vi märker att han visar ett jätte intresse även för skogens stora och det känns jätte spännande. Det bästa är att säsongen nästintill bara börjat så mycket kan hända än.  

​

---

Den 16/9-2010

MAN BLIR TRÖTT AV ATT BABYGYMMA!

​

Kan det bli sötare än så här?

Sällskap är OK, men ibland är det skönt med en egen kupé ....

​

​

---

Den 18/8-2010

MIRAKLET-HUGO

​

Så kom han tillslut. Vårt lilla mirakel och Faxes ”lillebror”. Det blev ytterligare en liten kille till i mitt liv, en Hugo! Nu kom en ny utmaning för oss på många sätt. Visst är allt nytt för oss nu, en ny liten krabat att ta hand om. Ett helt nytt territorium kan man lugnt säga men också en utmaning att få allt att fungera hemma. Faxen har ju varit vår bebis substitut länge nu och det kändes väldigt viktigt att han inte skulle känna sig utanför utan att allt skulle fungera oss fyra emellan. Ett skräckscenario hade ju varit att vi skulle bli tvungna att lämna bort honom om han hade markerat mot Hugo!! Vi har kompisar som hade en annan ras och inte kunde behålla honom av denna anledning. Vi hörde oss för bland vänner och bekanta hur de gjort för att få allt att fungera när de kommit hem till sina vovvar. Sedan använde vi oss av de tips vi tyckte skulle fungera för oss och peppar , peppar så har det gott super bra!

​

​ Så kom han tillslut. Vårt lilla mirakel och Faxes ”lillebror”.   ​ ​ ​ ​

Det första han fick göra när vi kommit hem var att lukta på en snuttefilt som Hugo haft på BB. Sedan ställde vi fram babyskyddet så han fick nosa över honom lite. Gissa om det var intressantJ Han nosade och luktade och tyckte först att det var en jätte märklig sak som vi tagit hem. En liten stund senare tog vi upp babyskyddet och gick in. Faxe svansade och trippade efter i nyfikenhet med en giraff lång hals. Sedan dess har allt gott bra! Lättnad och lycka! När Hugo var ledsen så fick faxe brottom att komma fram och se vad det var som stod på. Men detta släppte snart.  Första natten hemma sov Faxe i fotändan av vår säng hela natten. Hugo emellan oss. Faxe brukar vanligtvis bara somna till en stund hos oss innan han hoppar ner på golvet igen.  Han kom krypande upp en gång och lade sitt huvud på Hugos filt och låg blixt stilla. Det spelade ingen roll att Hugo fäktade med armarna eller sparkade till honom i huvudet. Han låg alldeles platt ner. Natten efter var precis som vanligt. En halvtimma hos oss och sedan ner på golvet. Faxe är nyfiken av sig och det är inget undantag i det här fallet. Han vill gärna vara med oss och se vad som händer med den lille. Han är dessutom väldigt ”pussig” Så vi fick väldigt tidigt begränsa honom till att bara slicka Hugos fötter ett par gånger och sedan lägga sig ner vid våra fötter.  Det känns viktigt att ge honom en massa beröm när han håller lämpligt avstånd. Han vaktar och har koll på ett bra sätt utan att bli aggressiv! Riktigt skönt! Så vi känner oss väldigt trygga i att inget skall hända emellan dem eller oss.

Vi insåg ju ganska snabbt att vi skulle bli hemma ett tag nu så vi beställde hem lite Agility hinder på nätet. De kom igår och vi fick brottom att sätta upp dem för att pröva. Vi har inte gjort något sådant här med faxe innan så det blev en chansning.  Men den verkade gå hem.  Efter lite trugande med godis så hoppade han hindren istället för att springa runt dem och tog tunneln flera varv åt gången fast den var så farlig från början.  Att springa slalom mellan pinnarna var däremot ingen hitt. Det går väldigt långsamt där än så länge! J Det är jätte roligt att ha något sådant här på hemmaplan att göra nu när jag skall vara hemma ett tag framöver.

​

Dessutom så var det ju bockjaktspremiär den 16de augusti. 

Det var förväntansfulla jägare som gick ut tidigt i ottan för att pröva lyckan. Faxen förstod han med att något var på gång. En liten stund senare kom Andreas hem för att hämta upp honom. En liten bock hade fallit för hans bössa och Andreas hade släpat iväg den en bit för att han skulle få spåra. Det gick som hejsan i skogen och Faxe hittade den allt. När de kommit tillbaka så fick han en klöv att busa med och lyckan var total. Tidigt på morgonen idag så var de åter på gång ut i skogen.  Andreas blev upphämtad av sin bror och Far och När alla jaktklädda män kom in i huset så blev Faxe rastlös. Han förstod precis vad som var på gång att hända nu! Det var en besviken Faxe som fick ligga kvar hemma medan de åkte ut i skogen. Men lyckligtvis blev han upphämtad även idag. Denna gång hade bocken gått iväg in i ett skogsparti så nu skulle han få jobba på de t spåret också. Bocken hade bara gått 75 meter in innan den lade sig men även det är ju väldigt nyttig träning. Det var en nöjd och lite blodig hund som kom hem till matte igen.  Nu håller vi bara tummarna för att det blir mer jobb framöver för Faxen. Om inte annat så är det ju inte så långt kvar tills det är dags att få släppa honom lös i skogen. Nu har jaktsäsongen äntligen dragit igång!!!

​

---

Den 31/7-2010

SKARPT LÄGE

Hej och tack för senast. Här kommer en liten lägesrapport! ;-)

Äntligen var det så dags. Nu skall kunskaperna som husse och hund skaffat sig sättas på prov. De lämnar kvar matte hemma vankandes runt i ovissheten. Jag önskar nästan att jag kunde åkt med. Det hade ju varit sjukt kul att se dem in action. Det är skarpt läge nu men jag vet att de gör sitt bästa och det kommer att räcka mer än väl. Efter att Andreas mobil ringde och innan jag hade hunnit fatta vad som verkligen var på gång hade han hunnit byta om och både eftersöksväskan och Faxe var instuvade i bilen. Det var knappt att jag hann reagera. De gick eftersökskursen för att det känns som en bra bas att ha när Andreas med nära är ute på jakt själva men nu var läget ett helt annat!

Sebastian, som ringde är tillsammans med en vän anämlda eftersöks ekipage. Nu föll det sig så att Sebastian inte fick tag på vännen och dennes hund utan han slog en signal för att se om Faxe var tillgänglig. De möttes upp på platsen där den trafikskadade råbocken senast sågs och Sebastian tog först täten med sin wachtel hund, Oryx.  De hade spårat en bit när Oryx körde upp bocken ur sin lega och det bar iväg en bit.  De släppte Oryx lös och han satte efter djuret i ca 5-10 min innan han släppte och kom tillbaka till sin husse igen.Varken duktiga Faxe eller Oryx är inte så gamla än och håller på att skaffa sig rutinen som saknas. Dessutom är det en väldigt varm dag så därför var det bra att de ha två hundar tillgängliga på plats. Nu var det Faxes tur.

Pejlhalsbandet gjordes iordning och spårhalsbandet sattes på innan Andreas släppte på honom  där de sett att rådjuret sprungit över en asvaltsväg. Här spårade Faxe bra och skulle snart visa tendenser på att det var ngt hett på gång.  Då släppte de loss honom så att han fick jobba själv. Tillslut fick han korn på bocken och Sebastian kunde lossa ett avlivande skott när bocken var på väg ut på en öppen vall.  Faxe, som inte hade långt fram, rusade upp till bocken och luggade den ordentligt innan de båda hundförarna hade kommit fram till plats. De var alla mkt nöjda över att det gick bra och blev ett lyckat resultat. En av de nöjdaste var förstås Faxe och det är ingen tvekan utan det kommer vara en trött hund några timmar framöver nu.  Det som var lite extra ”roligt” den här gången var att både Faxes jakt- och spår kunskaper  kom väl till pass den här gången! När de kom hem fick Faxe sin belöning. En stor bit leverpastej och en klöv från bocken att tugga på. Man riktigt ser hur nöjd han är! Trött, men nöjd!

Eftersökshunden Faxe   Vad härligt att se o höra att han fungerar i skarpt läge. Då vet man att allt jobb inte var förgäves. Han är en riktigt duktig hund som vi är jätte-stolta uppfödare till. Kickie & Chris

Belöningen

​

---

Den 18/6-2010

Eftersökshund

Så var det äntligen klart! Det är skönt att se att övning faktiskt ger färdighet, att trägen vinner…. Ja, ni vet, alla de där klyschorna som man tar till ibland.  Andreas gjorde ju ett försök att köra stenhårt med spårträningen förra sensommaren men av olika yttre omständigheter som inte rörde oss och Faxen så blev det ett uppehåll som inte direkt var inplanerat. Så när det var dags att ta upp söket för instruktör igen så var vi redan inne i jakt säsongen. Detta visade sig inte direkt vara det bästa för vår lille kille. Färska spår var helt plötsligt mycket mer intressanta än vad det lagda spåret var så vi bestämde oss för att hålla upp en period.

Så för några veckor sedan drog vi igång och lade lite spår på egen hand och tog därefter kontakt med vår instruktör igen. Nu så skulle här tränas. Vi hann nog lägga tre spår innan vi av en slump fick höra att det fanns tider över på ett viltspårprov och vi tog chansen.  Om det inte skulle lyckas så är det i alla fall en nyttig erfarenhet för både husse och hund. Vi har ju inte gått ett så långt spår förut så det här kunde verkligen gå hur som helst. Men med det spår jag förra gången berättade om i bakhuvudet så kändes det faktiskt inte så nervöst.  NU KÖR VI, sade vi. Det får bära eller brista.  Förutsättningarna var återigen inte perfekta. Det var varmt och han fick spåra sist av tre hundar. Dessutom var det så mkt knot att de valde att sitta stilla i bilen och vänta för att inte bli uppätna, men visst blev han godkänd!!!! Skönt att det jobb som Andreas och Faxe lagt ner gav resultat!

Det var ett 600 meter långt spår med 4st 90 graders vinklar på och han började väldigt noggrant! Tog spåret klockrent och luffade iväg ut i skogen. Vid första vinkeln kom han av en stund men där ringade Faxe runt en sväng och kom på spåret själv igen Efter ett tag kom de fram till en myrmark. Här sade domaren att ungefär 5 av 10 hundar tappar bort sig här.  Bara att hålla tummarna nu då!! Hårt, väldigt hårt!!! Helt i onödan skulle det visa sig för Faxe traskade över och Andreas hängde efter med vatten upp till knäna på vissa ställen. HÄRLIGT!!!!! Vid sista vinkeln kom han av en stund men eftersom det märktes direkt så kunde Andreas leda på honom igen! ! Domaren påpekade att det bara var en gång som det var tillåtet att göra det så nu var det bara att bita ihop och lita på att Faxe skulle sköta sitt jobb! Sedan närmade de sig en bäck och faxe passade på att ta sig en slurp vatten och självmant dra in vatten i näsan för att sedan fräsa ut det igen. Tänk vad klok han är ändå. Sedan kunde Andreas se hur han gick upp med näsan i vinden och tre meter framför dem dök han på klöven!!!!!!!  14 minuter tog spåret så det fanns gott om marginal kvar Efteråt fick den, som vanligt, mkt nöjde faxe bära med sig sin klöv tillbaka till bilen med svansen i topp.  Sitt ”pris” fick han med hem och då visste lyckan inga gränser. Väl hemma och ute i trädgården rusade han runt med klöven i munnen och skakade den innan han slängde sig handlöst på marken och rullade runt och riktigt gned in ryggen i gräset utan att släppa taget om klöven! Sedan lade han sig i skuggan vid husknuten och tuggade glatt i sig den.

Det skriftliga omdömet lyder;

”Börjar försiktigt men exakt. Följer väl till v.1 och ringar något. Perfekt fram till v.4 som han efter hårt arbete passerar och letar sig fram till slutet”

Hmmmmm, har jag förresten någonsin talat om hur stolt jag är över vår lille plutt???! 

Kram från Therese, Andreas och Faxe

​

Så här lycklig är en eftersökshund!!!

​

---

Den 10/6-2010

Stolt husse och matte!

Jahaja, förutsättningarna känns inte som de bästa när regnet hänger i luften och det kommer att ta ganska många timmar innan vi hinner med att gå det! Shit också!!!! ( I verkligheten var ramsan betydligt vassare än shit, det kan jag lova!)
Men, men,,,, klöven är tinad och blodet likaså. Antar att det bara är för mig att stoppa fötterna i gummistövlarna och slänga på mig regnkappan för att trava ut i skogen och lägga spår åt lille Faxen. Hmmmm,,,,,, hur skall jag göra nu då????? Skall jag verkligen lägga ett lika långt spår som vanligt när förhållandena är som de är. Det måste ju vara viktigast att han klarar det ändå, funderar jag!

​

Så, det fick bli ett kortare spår med lite fler vinklar på! När jag var färdig hade jag gått lite knappt tre hundra meter rakt ut i ingenstanns och vinklat av fyra gånger på det. Nu är det bara att hålla tummarna. När det 7,5 timmar - och en hel del regn senare var dags att ta med lillen ut i skogen så kramade jag mina tummar till en något vitare färg än tidigare medan Andreas gjorde sig och Faxe redo att gå på. Han tog det klockrent direkt men velade av vid första vinkeln. Jag fick bita mig i tungan för att inte tala om det för Andreas. Men han märkte snart på hunden att han inte var på spåret längre så efter en stund ledde han tillbaka honom en bit och visade på igen kanske 15 meter från spåret (eftersom att han inte visste vart det gick exakt). Faxe körde ner nosen i backen igen och jobbade på. Kom rätt på spåret igen och fortsatte, vilket var skönt för mina tummar som jag hade börjat tillåta få syre igen. Vid ett tillfälle till stannade han upp som om han stod och funderade på något annat en stund. Han kan göra det ibland, Faxe. Så Andreas fick komendera honom till sök igen och när han gör det är det precis som om han vaknar till igen och då är det bara arbete som gäller. Ner med nosen igen och trava vidare. 

​

Kan ni tänka er, han kom fram till klöven akompanjerat av matte och husses glada rop och beröm!!!! Duktiga killen. Att jag ens tvivlade på honom. Klart att han kan! Själv blir Faxe så stolt när han hittar klöven att han genast stoppar den i munnen och sträcker på sig samtidigt som svansen åker bort och fram i en ryslig takt! Sedan travar han i en väldigt högrest och stolt trav fram till trädgården där han blir lössläppt och helt plötsligt går över i gallop. Han studsar och rullar runt med klöven i munnen innan han tillslut lugnar sig och mumsar på den en stund! Samtidigt som husse och matte stolt tittar på varandra och skrattar åt Faxes beteende!

​

---

31/1-2010

Det är sådana här riktiga vinterdagar när snön ligger tjock på marken, termometern visar på dryga 20 minusgrader utanför dörren, himlen är jämngrå och det faller små, små, tunna puderliknade snöflingor, som man längtar efter något annat.

 Det är lätt att drömma sig bort nu, drömma om sommar, 20 plusgrader, sol gröna träd och gräsmattor. Jag tror att Faxe längtar lika mycket som matte och husse. Nog för att det är roligt att busa i snön men sådana här dagar går vi helst inte ut mer än nödvändigt! Medan han istället knappt kommer in i huset en fin sommardag. Då går han hellre ute och myser i trädgården och kan ligga flera timmar i sträck i skuggan någonstans och bara spana innan han bestämmer sig för att ta sig en spanar runda och kolla läget lite granna.

 Sommaren som gick förde med sig ett bra bär år. Jordgubbslanden lyste röda och på björnbärsbuskarnas grenar hängde stora svarta klasar. Faxe var inte så förtjust i jordgubbarna men björnbären åt han med glädje. Om han fick dem serverade så han slapp plocka dem från de vassa grenarna.  J

Jag skickar meden en liten historia, ett litet ”minne” från en sensommarkväll i björnbärsbuskarna!

Faxe och Björnbären!

-"HEJ MATTE!!!!!  Vad gör du för något roligt?"
Faxen kommer i full gallopp fram för att kolla varför matte ligger på knä bakom garaget så här sent på kvällen.
-" Jag plockar av lite björnbär så vi har lite att frysa in. vill du smaka?"
-" Aldrig i livet" Säger Faxen. -" Det sticks ju och gör ont!"
-" Men bären är ju så söta och goda. Här, smaka på ett ur min hand!"
-" Hmmmm, jag vet inte om det är något för mig. Jag gillar nog inte dem". Sade Faxe och backade några steg och lade huvudet på snedden.
-" Skyll dig själv skrattar matte. Då tar jag dem själv".
-" Okej, jag kanske ska prova ett om du ger mig det för det luktar ju ganska gott". Faxe tar några försiktiga steg framåt igen.
-" Varsågod". Matte bjuder och Faxe tuggar i sig!
-" Okej, du hade rätt. Kan jag få ett till?"
-" Klart att du får. Jag sade ju att det var gott. Matte vet allt bäst ändå. Eller hur?"
-" Men vad har du här för något då? Men matte här finns det ju massor fler!!!!!!!" Faxen dyker ner i skålen som är full med bär och nosar och väljer ut de mognaste som han vill ha.
-" Här kan jag ju också äta utan att det sticker mej på nosen!"
-" Kom nu lilla hjärtat! Jag tror det är dags att gå in nu för nu har jag en hel del bär att skölja av så de blir rena och fina!!!!!"  Jag plockar snabbt upp skålen från marken och går mot dörren.
-" Tur att det ändå nästan var svart ute. Det var nog dags att sluta nu ändå! Vill du ha ett till från min hand?" Matte gör sig till och sätter sig ner på huk och bjuder Faxen.
-" Nej, nu vill jag nog inte ha mer. Kom nu matte jag är trött" Sade Faxe och gäspade stort och ljudligt och vände på klacken och började gå mot dörren! -" Kom nu matte så går i in igen!!!"

---

 

17/1-2010

Det är utan tvekan en av de kallaste vintrarna på länge. Mycket länge! Det gamla talesättet att om det är mycket Rönnbär en höst så blir det en bister vinter. I år satt bären i stora, röda klasar på träden och tyngde ner grenarna.  Nu kan man ju fundera på hur trovärdiga just Rönnbären är?! Hur skulle de kunna veta vilket väder som väntar några månader framåt?!?  Men den här gången fick de rätt.

 Snön har fallit tung och tjock i flera omgångar och vi fick till och med glädjas åt en vit jul! Det är verkligen inte illa för att vara på våra breddgrader!! Dessutom har minusgraderna under en, kanske lite för lång, period varit ganska många så snön har kommit för att stanna. Detta för med sig ganska mycket problem för både människor och djur.

 Vi tvåbenta klagar över dåligt skötta vägar och all skottning vi måste göra för att komma fram till hus och garage.  Djuren däremot, de får det större problem. Det blir ont om mat och framför allt så har de svårt att sparka fram den som finns under all snö. Sedan en kort tid tillbaka har det utlysts förbud för att släppa hund på jakt. Djuren har det så svårt ändå utan att vi skall komma och göra det värre för dem!  Därför får vi hitta andra sätt att aktivera Faxe när helgen närmar sig.

                                                                            

När jag åkte till jobbet på morgonen så packade Andreas och Faxe in sig i bilen på väg mot stugan! Klart det inte måste vara sommar och sol för att ta en tripp dit! Det var ju inte utan att jag var lite avundsjuk på dem skall sägas. Det var ju en så fin morgon med bara en endaste minusgrad. Perfekt vinterväder.  De mötte upp Andreas föräldrar och Cola och tänk vilken fart det blev på hundarna när de blev utsläppta. 

                                                                            

                                                                            

I ett vitt täcke på dryga halvmetern hade de hur roligt som helst. De flesta hundar gillar ju det där med snö och våra är verkligen inget undantag och tänk så roligt att få se varandra igen.  Så i glädje, rus och bus, race´ade de runt, runt. Den djupa snön gjorde att de fick tredubbel motion av samma sträcka. Det var inte bara varandra de jagade utan ställde någon vänlig människa upp som ”byte”så var det ju super roligt att jaga denna tills han inte orkade mer.                          Tänk vilken skillnad på energi det kan vara ibland. Det är ju helt fantastiskt hur mycket ork vovvarna har när de sätter igång! Mellan varven fick de komma in i värmen och tugga ben en stund innan det var dags att ta nya varv i snön. Om de har tur och hittar en trädgren som ramlat ner från vedhögen så är lyckan gjord. Tänk vad kul man kan ha med ett vedträ i munnen. Helst skall de ha den i munnen bägge två. Samtidigt! 

                                                                       

Mattar och hussar kan nog se fram mot en lugn och avslappnad kväll där hundarna kommer att sussa förnöjt vid våra fötter.

---

FAXE O VILDSVINET

 

                                                             

 

 

 

Jag gjorde det, jag vågade!!!!! Eller ja, alltså, egentligen är det ju inte jag som har gjort något märkvärdigt direkt utan Faxe såklart! Det enda stora i det jag gjorde var att jag vågade åka med och titta på när Faxekaxe jobbade och jag är stolt!!! Får man vara det i egenskap av matte?! Kanske det är lite fånigt men i så fall så tänker jag stå för att jag är det!

Andreas ringde mig på dagen idag och för några sekunder glömde jag nog av hur man andas!  Visst har det varit prat om att någon gång i veckan skall det ske men nu fick jag reda på att, denna någon gång, var redan ikväll och han undrade om det inte var dags att jag skulle åka med! Första reaktionen var att det vågar jag då absolut INTE göra! Men sedan ändrade jag mig och tänkte att detta kanske kunde vara nyttigt för matte också! Så att lite av min överdrivna respekt för bestarna kanske skulle lägga sig lite! Så okej! Jag gör det, jag följer med när Andreas skall släppa Faxe i vildsvinshägnet för andra gången!!!!!!!!!!

Den här gången var det ett ypperligt tillfälle då det bara skulle vara Faxe och en Mûnstländer  som skulle släppas! Det första vi såg när vi kom fram och kikade in genom nätet till hägnet var en, i mina ögon, stor grotesk 100 kilos sugga som stod med trynet i backen och bökade runt! HUA!!!! Skall vi verkligen in dit???!!!!! Tveksamt följde jag efter genom porten! Det var meningen att hundarna växelvis skulle släppas på och Faxen fick börja! Han sprang runt och nosade längs med marken och kände tydligt att det luktade gott! Problemet var bara att det luktade gott överallt och han hade lite problem att lokalisera var grisen befann sig nu! Men lite senare, när vi hade närmat oss, då fanns det inga tvivel mer!!!! Faxe tog reda på vart suggan befann sig och satte fart! Skallet var det inget fel på, det släppte han med en gång och lade in högsta växel efter besten! Vilken adrenalinkick det var för matte att se hur han jobbade!  Jag var både uppspelt och nervös på samma gång men Faxe skötte sig som sagt så bra och suggan var ju relativt van! Så jag blev snabbt lugn igen. Men bara för att hon är van vid hundar så innebär det inte att hon tycker om dem! För inte ville hon ha Faxen i klövarna och gjorde några utfall för att stoppa honom! Men vad kvick och vaken han var trots allt! Varje gång som hon gjorde sina vändningar mot honom så var han snabb tänkt och vände av bort från henne!

 

Det märktes så väl att han tyckte att det är roligt att jaga sugan och viftade på svansen och skallade hej vilt på henne. Han gjorde små cirklar runt henne och det såg nästan ut som om han hade fattat att det var bättre att komma upp bakifrån ibland! Det var liksom inte lika farligt i den ändanav grisen!  Emellanåt blev han inkallad så att den andra hunden skulle få jobba lite också. Då fick han vatten från husse och när han inte var turstig längre ville han tillbaka ut på fältet igen! Det var inte lika roligt att stå i koppel och titta på när kompisen var ute och hade roligt! Men några vändor efter svinet senare var det dags att bryta upp och en varm, turstig och lite trött Faxe fick vada i det lilla diket för svalka och för att dricka!

 

 

Tanken är väl inte att det skall bli för många släpp i hägn eftersom att suggan är hundvan och kanske inte beter sig som en vild gris fullt ut men det är toppen att den här möjligheten att se vad hunden går för finns. Förhoppningsvis vet han lite vad det innebär om han stöter på ett vilt levande svin i skogen under en jakt framöver! Planen är att ta med honom en gång till och se vad han går för med den förhatliga kevlar västen på! För när vi tar på honom den här hemma så är det inte roligt alls och han vill inte röra sig mer än nödvändigt!  Det kan ju hända att han glömmer bort den om han kommer in i ett hägn och har västen på! Det är i alla fall värt att pröva eftersom att matte, som sagt, är lite lätt harig när det kommer till vilda svin! Då är västen ett bra skydd och för att han skall kunna släppas i gris tät skog för jakt så är det skönt att ha den på. Men det blir en annan historia en annan gång!!!!  Ägaren till hägnet sade att Faxe var energisk och vaken och han tyckte inte att det var nödvändigt att släppa på honom igen i det här hägnet under de här formerna. Han trodde alldeles säkert att Faxe både skulle kunna hantera gris vid jakt och att han skulle ställa med skall också! Det troliga är väl som sagt att vi kommer tillbaka en gång till vid ett senare tillfälle men det var skönt att höra för ett lite nervöst matte öra!!! J

 

 

 

 

---

 

 

7/4-2010

 

Visst är det härligt nu när våren äntligen är på G!?! Som jag har väntat på den! Just nu känns det som om jag letar efter varje litet tecken jag kan hitta. Som vanligt gör jag gärna mina upptäckter tillsammans med Faxe!

 

 

 

 

 

 

31/1

 

 

Det är sådana här riktiga vinterdagar när snön ligger tjock på marken, termometern visar på dryga 20 minusgrader utanför dörren, himlen är jämngrå och det faller små, små, tunna puderliknade snöflingor, som man längtar efter något annat.

 

Det är lätt att drömma sig bort nu, drömma om sommar, 20 plusgrader, sol gröna träd och gräsmattor. Jag tror att Faxe längtar lika mycket som matte och husse. Nog för att det är roligt att busa i snön men sådana här dagar går vi helst inte ut mer än nödvändigt! Medan han istället knappt kommer in i huset en fin sommardag. Då går han hellre ute och myser i trädgården och kan ligga flera timmar i sträck i skuggan någonstans och bara spana innan han bestämmer sig för att ta sig en spanar runda och kolla läget lite granna.

 

Sommaren som gick förde med sig ett bra bär år. Jordgubbslanden lyste röda och på björnbärsbuskarnas grenar hängde stora svarta klasar. Faxe var inte så förtjust i jordgubbarna men björnbären åt han med glädje. Om han fick dem serverade så han slapp plocka dem från de vassa grenarna.  J

 

Jag skickar meden en liten historia, ett litet ”minne” från en sensommarkväll i björnbärsbuskarna!

Faxe och Björnbären!

-"HEJ MATTE!!!!!  Vad gör du för något roligt?"
Faxen kommer i full gallopp fram för att kolla varför matte ligger på knä bakom garaget så här sent på kvällen.
-" Jag plockar av lite björnbär så vi har lite att frysa in. vill du smaka?"
-" Aldrig i livet" Säger Faxen. -" Det sticks ju och gör ont!"
-" Men bären är ju så söta och goda. Här, smaka på ett ur min hand!"
-" Hmmmm, jag vet inte om det är något för mig. Jag gillar nog inte dem". Sade Faxe och backade några steg och lade huvudet på snedden.
-" Skyll dig själv skrattar matte. Då tar jag dem själv".
-" Okej, jag kanske ska prova ett om du ger mig det för det luktar ju ganska gott". Faxe tar några försiktiga steg framåt igen.
-" Varsågod". Matte bjuder och Faxe tuggar i sig!
-" Okej, du hade rätt. Kan jag få ett till?"
-" Klart att du får. Jag sade ju att det var gott. Matte vet allt bäst ändå. Eller hur?"
-" Men vad har du här för något då? Men matte här finns det ju massor fler!!!!!!!" Faxen dyker ner i skålen som är full med bär och nosar och väljer ut de mognaste som han vill ha.
-" Här kan jag ju också äta utan att det sticker mej på nosen!"
-" Kom nu lilla hjärtat! Jag tror det är dags att gå in nu för nu har jag en hel del bär att skölja av så de blir rena och fina!!!!!"  Jag plockar snabbt upp skålen från marken och går mot dörren.
-" Tur att det ändå nästan var svart ute. Det var nog dags att sluta nu ändå! Vill du ha ett till från min hand?" Matte gör sig till och sätter sig ner på huk och bjuder Faxen.
-" Nej, nu vill jag nog inte ha mer. Kom nu matte jag är trött" Sade Faxe och gäspade stort och ljudligt och vände på klacken och började gå mot dörren! -" Kom nu matte så går i in igen!!!"

 

 

När jag åkte till jobbet på morgonen så packade Andreas och Faxe in sig i bilen på väg mot stugan! Klart det inte måste vara sommar och sol för att ta en tripp dit! Det var ju inte utan att jag var lite avundsjuk på dem skall sägas. Det var ju en så fin morgon med bara en endaste minusgrad. Perfekt vinterväder.  De mötte upp Andreas föräldrar och Cola och tänk vilken fart det blev på hundarna när de blev utsläppta. 

 

 

I ett vitt täcke på dryga halvmetern hade de hur roligt som helst. De flesta hundar gillar ju det där med snö och våra är verkligen inget undantag och tänk så roligt att få se varandra igen.  Så i glädje, rus och bus, race´ade de runt, runt. Den djupa snön gjorde att de fick tredubbel motion av samma sträcka. Det var inte bara varandra de jagade utan ställde någon vänlig människa upp som ”byte” så var det ju super roligt att jaga denna tills han inte orkade mer. 

 

 

Tänk vilken skillnad på energi det kan vara ibland. Det är ju helt fantastiskt hur mycket ork vovvarna har när de sätter igång! Mellan varven fick de komma in i värmen och tugga ben en stund innan det var dags att ta nya varv i snön. Om de har tur och hittar en trädgren som ramlat ner från vedhögen så är lyckan gjord. Tänk vad kul man kan ha med ett vedträ i munnen. Helst skall de ha den i munnen bägge två. Samtidigt! 

 

Mattar och hussar kan nog se fram mot en lugn och avslappnad kväll där hundarna kommer att sussa förnöjt vid våra fötter.

​

​

19/12

 

Sicken födelsedag Faxe haft! Två år gammal och inkallad på sin andra storjakt. Detta med betoning på STORjakt den här gången! Telefonen ringde igår kväll och det kom snart fram att det var planering för vildsvinsjakt som gällde.  Faxes första vildsvinjakt.

 

När husse och hund kommit upp denna tidiga, tidiga morgon och varit ute en stund så var det dags för Andreas att klä på sig jaktkläderna. Men oj vad Faxe vet vad de innebär nu. Han ligger på mattan i hallen på lagom spanar avstånd och gnyr. Och närmar sig Andreas dörren så är Faxe vid fötterna på honom direkt. Liksom för att säga till husse att  –”Du får inte åka iväg på sådana skojigheter utan mig. Glöm mig INTE”.   

Det var ju typiskt att det skulle bli årets hittills kallaste dag. Så det fick packas ner både filtar, hundtäcke och handukar att torka lillen med. Termometern visade på hemska 18 grader när de klev ur bilen tidigt på morgonen. När de kommit fram väntade 70 passkyttar och ett tiotal hundförare med sina hundar. Allihop var raser som Laika, tyska jaktterrier, slovensk kopov och så Faxen! Alltså raser farmavlade för jakt på älg och gris och det blev nu ännu mer intressant att se hur han skulle stå sig emot de andra hundarna.  Andreas och Faxe gick tillsammans med några andra hundar i en såt på ett par timmar. Efteråt hade ingen av dem fått upp någon gris men Faxe drev rådjur i två omgångar. Dessutom hade han försvunnit iväg med nosen i backen i ett, bara tio minuter gammalt, älg spår.  En passkytt hade haft lyckan att se tre älgar där precis innan Andreas och faxe kom fram till platsen.  Efter såten var det dags för lunch till Faxes stora glädje. Andreas hade med den överblivna halvan av pannkakstårtan från igår och den var snart uppäten.

En KALL dag var till ända och trots kylan så hade hundarna skött sig bra.  Men för att inte tassarna skulle ta skada av den kalla snön så fick Faxe vila under andra såten och andra hundar fick chansen. Men då hade han redan 1,5 mil i benen så det kunde han väl vara värd?! Det blev ingen jaktlycka för de tappra och stelfrusna skyttar som varit med under dagen. Men Faxe och Andreas var jätte nöjda ändå och har njutit av en dag i skogen.  Tyvärr finns det inga bilder från jakten, men vi lovar bättring på den fronten till nästa gång!

 

 

Den 18/12

Hipp hurra det är Faxes 2 års dag idag!

Tänk vad fort tiden går. Det var ju verkligen inte länge sedan vi var och hämtade en liten, men ack så kaxig ;-) minivalp som sedan låg och sov i vårt knä hela den långa resan hem.

 

Vi brukar inte ge honom så mycket mer än torrfoder att äta. Men ibland när han har varit duktig så får han ju så klart något godis som belöning. Det kan vara leversnittar, leverpastej eller ost. Blodpudding och korv är jättebra att gömma små bitar av tabletter i om han skall behandlas mot något och skall han få avmaskningsmedel på tub, så är det perfekt att rulla in en sträng i en pankaka. Då är det där hemska medlet nere i magen på två röda sekunder. Dessa saker tycker han är jätte gott så idag på hans födelsedag gjorde vi pankakor till oss och stekte plättar till honom. Det blev en pankakstårta med tunna skivor leverpastej emellan. Ljusen lät vi bli att tända. Hela alltet med tårtan var ju mest en rolig grej. Det blev en ordentlig tårta så lite fick han idag och lite får han i morgon också. Vi måste vara rädda om hans lilla mage.

 

 

 

 

 

Den 11/12-09

 

Men jag är inte bitter alls !!! ;-)

 

Faxe och jag fick besök av min svärmor och lilla Cola på morgonen. Kul för mig och kul för Faxe att få busa av sig lite med sin bästis! Av de hundvänner han har så är det ju Cola han leker allra bäst med. De är ju av samma ras och ”Lika barn leker bäst” Sägs det ju!  De busar och leker hej vilt. Faxe slängde en blick över sin rygg som  fångar Colas ögon. Hon ger ett skall till svars och sedan bär det av. De accelerera och det går fortare och fortare och de sveper likt vinden över gräsmattan.

När de har kört sitt race så bestämmer vi oss för att gå in för att ta en kopp te och lussekatt. Hundarna lämnar vi ute så de får härja av sig innan det är dags för Louise att ta sin hund och fara vidare.  När vi fikat klart och går ut till busarna så hittar vi dem i slänten längs med åkanten. De har gjort en alldeles fantastiskt spännande upptäckt! Troligtvis är det ett litet djurbo. Kanske en mink eller något liknande som hade haft mage att bygga sig ett hem på deras revir.  Djuret måste omedelebart vräkas från sin lya!!!!! 

 

 Cola och Faxe gör så gott de kan för att få djuret att förstå att det inte kan vara kvar där då det stör ordningen i vår trädgård. När vi tillslut får upp hundarna igen så är de svarta från topp till tå! Det är tur att de har den där fantastiska självrengörande pälsen. Cola och Louise åker hem igen och jag tar med mig Faxe in där han får ligga i tvättstugan och torka till.

–”Det är inte så roligt att ligga här när det finns så mycket annat roligt där ute i trädgården att göra istället!” talar han bestämt om för mig!

Men jag har då verkligen inte bönat och bett honom om att smutsa ner sig så kollosalt så nu är det självtork som gäller. En stund senare är han nykardad och nykammad och är samme fina Faxe igen. 

 I min dumdristighet släpper jag ut honom igen nu när det är så fint väder. Klart han skall få springa omkring ute då! Men han har inte lika kort minne som jag har och galopperar raka vägen ner mot ån igen!!!!!  Med det,  är vi tillbaka på ruta ett igen med en lika skitig hund! Den här gången blev det raka vägen till duschen istället för att skölja av det värsta! Matte hade ju trots allt lagt ner ordentligt med tid på att karda och kamma innan, så det skulle nog inte bli några tovor nu (Och den meningen skall läsas helt utan någon som helst BITTER underton;-)). Efteråt hänger en nytorkad och trött Faxe lite med huvudet.  Skuttar upp i sin soffa, spänner upp sig lite och torkar skägget som bara den däri innan han lägger sig ner för att vila lite!

 

E' jag fin nu?????

 

OK, då tar vi en paus.......

 

 

Minken?!? Den får vi se till att fånga in och flytta till annat vatten. SNARAST!

 

 

 

Den 18/11-2009

Vi är ute och går i skogen, Faxen och jag. Vi tog båda sovmorgon idag så pigga och utvilade ger vi oss av. Regnet hänger över oss i tjocka mörka moln och jag knyter fingrarna runt mina tummar och hoppas att vi skall klara oss från att bli blöta.

Faxen fick springa lös första halvan av promenaden innan vi kom ut till en grus och asfaltsväg.  Han busade runt och fick till slut ett spel och började race´a runt, runt, runt, runt, runt..... Över, under och igenom grenarna på marken vid kalhygget. Skutta över en trädstam som låg på marken. Upp och ner för det lilla "stupet" och fortsatte rakt genom en bäck.  Faxe hade roligt och bara flög fram.  Det värmer gott i ett mattehjärta att se.

 

Jag ler för mig själv när jag kommer att tänka på en dag i förra veckan. Andreas kom hem från jobbet och jag föreslog att vi skulle ta en sväng i skogen så Faxen skulle få springa och busa av sig lite. Vi gick in en bit innan vi släppte honom . Sedan gick jag en bit rakt ut mellan träden och ropade på honom. Faxe kom som en projektil farandes över mossan och fram till mig, tvärvände framför och gav sig av mot husse igen. Tvärvände vid hans fötter och begav sig av igen.  Men inte till mig den här gången. Nej, nu bar det av rakt ut in i skogen och bort från oss. Vi ropade och visslade men ingen faxe kom.

-”Men” Sade jag häpet!

–”Så här brukar han ju aldrig göra annars!”

Med hakan nere vid knäna fortsatte vi att locka på honom.  Inte förrän en kvart senare kom en glad, lycklig, genomblöt och svart hund tillbaka med svansen viftandes och tyckte att han hade haft jätte kul medan han varit på upptäcktsfärd.  

 

 

Lille Faxen är ju så snäll men rätt som det är så får han ett lurigt utryck i ansiktet och ögonen gnistrar till! Sedan hittar han på något bus. Det är ju lite spänningen med att ha en wheaten. Ingen dag är den andre lik. Han är ju trots allt terrier och Faxe kan vara väldigt bestämd på sin sak. Men det är ju det som är roligt. Vi gillar ju utmaningen som han ibland ger oss och han är ju en egen liten individ med en helt egen, härlig, personlighet.

 

 

 

 

 

Torsdagen den 12 november. Hen helt vanlig mulen, kylig, grå och lite tråkig Torsdag! Löven har misst sin färg, blivit torra, bruna och landat tungt på marken. Bara dess kala grenar sträcker sig tomma upp mot skyn. Faxen och jag traskar runt i trädgården och pysslar lite. Han följer mig som en skugga för att se vad jag håller på med. Jag går i mina egna tankar och funderar på om det verkligen är slut på allt det vackra färgglada, och varma ute i naturen nu. Snart är det vinter och inte är det rktigt höst nu heller. Det är någonstanns mitt i mellan. Något vackert måste det ju kunna gå att hitta även nu. Jag går in i huset och hämtar kameran för att se om det inte finns något att dokumentera. Något litet hopp om att allt inte är mörkt och trist. Faxen och jag strosar runt i den lilla dungen på tomten för att upptäcka. Upptäcka vad?! Upptäcka allt! Vad som helst. Hur som helst. När som helst. Jag vet inte riktigt vad! Faxen hoppar upp på en gammal stubbe. Nosar runt lite och det är då som jag kännde att jag gjort mitt fynd. Faxe är det vackraste som vi har i denna trädgård just nu!

 

Kan man bli stiligare än detta?

 

 

Eller vad sägs om denna posé?

 

Fast man kan ha kul också!!!

 

Vi fick sååå många fina bilder och de ovan är ett litet urval på den stilige Faxe. Nedan har jag omarbetat en av bilderna ganska rejält och den blev ju också fin eller hur? Kickie

 

 

Faxe på span i gräset

 

 

 

Hösthälsning från Faxe

 

 

 

​

 

25/10-09
Helg, kan för många, betyda vila. Lite lugn och ro och tid att umgås och helst skall man inte anstränga sig allt för mycket! Ni vet, ta vara på stunden man är i just nu! För Faxe betydde den här helgen jobb och tänk om man kunde älska sitt jobb lika mycket som han gör!

Lördag morgon och klockan ringer vid sex! Andreas tar Faxen på en liten kort promenad i skogen så att han får göra sitt. Sedan är det dags att hoppa i jaktkläderna och sedan packa ut alla saker i bilen. Det är mening att de skall vara på plats klockan åtta och tiden börjar verkligen bli knapp.  Det är en liten bit att köra också! De hämtar upp Thomas och Claes och skyndar sig vidare. På plats väntar Anders. Det är på hans mark de skall jaga idag! Claes och Thomas sätter sig på pass medan Anders väljer att gå med Andreas och hans hund. Bössorna slängs över axeln och Faxe släpps lös för att skickas iväg. 

 

Det är rådjur som de skall inrikta sig på idag och Faxe letar febrilt.  En sväng ser de på Gps´en att han har fått upp något men de vet inte vart och han är på väg från skyttarna. Efter en stund kommer han tillbaka och de vandrar vidare.  Det blir ett nytt upptag som tyvärr inte ger någonting nu heller.  Han hade sprungit på en hare som han jobbade med och det var ju inte riktigt det vi skulle jaga. Men fort gick det över stubben.  De hade ju såklart önskat sig god jakt lycka men ett par timmar senare så hade de inte lyckats och bestämmer sig för att avbryta och ta fika istället.

 

Andreas plockar fram två ost mackor. En till sig själv och en till lille faxen. Detta med smörgåsarna har blivit lite av en tradition och jag tror Faxen nog skulle bli besviken om han inget fick.  En stund senare återvänder de till bilarna och far hem igen.  Faxen har lite drygt en mil i benen och är väldigt trött. När de kommer hem så lägger han sig pladask på en filt på golvet och sover länge, länge, länge!

 

På kvällen får vi besök av en familj som är helt tokiga i honom.  Barnen leker och klappar honom och det var nog tur att han fick sova så länge om han fick.  De leker tafatt runt bordet vi sitter vid och när Faxen genar under bordet och utövar överraskningstekniken så tjuter den lilla av skratt. När det blir dags att gå sista rastningsrundan för kvällen så vill inte Faxen gå längre än nödvändigt och skyndar sig upp till sin sovbädd så fort han kommer in igen.

 

Nästa morgon blir det en liten sovmorgon innan det är dags för Andreas och Faxe att gå morgonpromenaden.  En stund senare sitter de åter i bilen för att åka samma sträcka som dagen innan. Men den här gången är det spårträning som gäller. Faxen tar spåret bra men efter en bit kör de upp en hare och den var ju mycket roligare för den rör ju på sig!  Detta är precis varför vi hade hoppats hinna göra ett anlagsprov innan jaktsäsongen sätter igång. Men av olika anledningar har provledaren inte haft riktigt den tid vi hade velat ha. Så vi har fått lägga några spår själva under tiden men inte fått tid till själva spåret. Faxe spårar klockrent när han är mitt upp i spåret men stöter han på något sådant här eller känner något färskare spår vid sidan av så är det mycket intressantare och han släpper provspåret!

 

Efter dagens spår bestämde de att vi skall fortsätta lägga spår hemma tills jaktsäsongen är över så får vi ligga i hårdträning hos honom sedan! Det är nog den bästa lösningen just nu.  Det var en riktigt ruskig höst dag och det regnade så smått konstant! Husse och hund var genomblöta och när de kommit hem så märktes det väldigt väl på Faxen hur trött han var och lite frusen dessutom. Andreas bar upp honom för trappan och lade honom på sin plats i soffan och bäddade ner honom under en filt. Där kurade han ihop sig och återigen ligger Faxe nerbäddad på sin favoritplats i soffan och sover.  Det är hårt att ha helg när man heter Faxe!  Det är som sagt tur att han älskar sitt jobb så mycket!

 

En trött och nerbäddad Faxe sover gott i favoritsoffan efter en helg med hårt arbete.

 

 

 

2/10-09
Den 1 oktober!  Det är något speciellt över det datumet. Nästan lite magiskt och vad vi har väntat. Det har varit nedräkning och planering i flera veckor och så äntligen var det dags! Nu skulle Faxe få ut och pröva jaktlyckan. Man har märkt att även han har väntat och rådjuren har gått så där lagom långt bort ifrån honom på fälten. Ni vet, så där tillräkligt för att han skall kunna se dem men inte röra dem! Nu fick vi vänta en dag med släpp men det var det värt. För idag har Andreas skjutit två rådjur för Faxen!

Andreas åkte raka vägen hem från jobbet och hämtade upp sin hund.  De hade jobbat halvdag och nu kunde de inte vänta längre.  Ute på samlingsplatsen väntade fem skyttar på att få dra igång. Andreas slängde bössan över axeln och tog med sin hund och började gå bort till utsatt start plats.  Det är mycket nerver med i spelet och förväntan var hög. Faxe gick ju så himla bra i sina sista drev förra säsongen.  Skulle det börja lika bra som det hade slutat?! 

 

De första två rådjuren Andreas fick syn på hade redan sett honom för länge sedan över fältet och var redan på väg bort i långa språng. Faxen visades på men tog inte det drevet så bra så de gick vidare. Andreas skickade in Faxe i en dunge för att se vad som kunde gömmas där. Ut kom get, kid och en bock med Faxen efter, men det gick lite för fort fram för att skytten i närheten skulle hinna skjuta och Faxe låg bara några meter bakom.   När Faxe hade släppt så gick de vidare och Andreas fick syn på fem nya rådjur en bra bit bort.  Faxe satte efter och drev dem framför sig.  Två lyckades komma undan men Faxe följde efter en get med två killingar som vände tillbaka rakt emot Andreas och då small det. En killing låg. Sedan fortsatte de en bit fram innan Faxen tog upp igen. Snart låg ytterligare en. De rådjur som föll var djur Faxe drev fram och inte några strödjur som kom ut på sidan om.

När jakten var klar och Andreas kollade statistiken på GPS sändaren så visade den att Faxe sammanlagt hade sprungit 1,8 mil! Det är verkligen inte dåligt! Faxe hade gjort ett fantastiskt jobb och även om han blir belönad på plats så kommer nog den största när de kommit hem.

 

Under tiden Andreas flår är Faxen med hela tiden och får lite godbitar direkt från bytet! Vår vackert vetefärgade hund skiftar i andra färger och han bär med sig stora delar av skogen med sig hem i pälsen.  Men vad gör väl det! Upp på trimbordet och kardas och kammas och sedan in en sväng i duschen för att skölja bort blodet! Lite senare är han lika vacker som innan.  När allt är färdigt kommer han på att han fortfarande är hungrig och äter sitt torrfoder med stor aptit och efter ett sådant arbetspass som han har gått igenom så får han äta tills han är mätt och går därifrån.  Det kan han behöva för att öka på krafterna igen.  När lugnet har lagt sig i huset så är Faxen den första att kura ihop sig och somna och jag tror att han är den sista att vakna imorgon också! Imorgon tar nog Faxe en sovmorgon!

 

Stolt husse o hund med säsongens första byte.

 

 

Nybadad, mätt o trött i soffhörnet.

 

 

Den 7/9-2009

 

Faxe jobbar upp flåset inför jakten

 

För bara några veckor sedan trodde jag inte att det var möjligt. En rid tur i skogen med Faxe kändes avlägset och jag hade nog gett upp den tanken.  Men träningen har gett resultat.  Det var ju Andreas som med sin envishet började träna Faxen på att gå lös på promenaden.  Små korta stunder här och där i varierande terräng och han har nog aldrig gått så fint fot som då. De korta stunderna blev lite längre och en dag när jag hade med Faxen i skogen för att plocka svamp så tänkte jag ”shit happens”. Om jag släpper honom nu och han drar ifrån mig så kommer han ju snart tillbaka och tiden fanns för väntan. Sagt och gjort. Faxe släptes och han skötte sig galant och han älskade det. Det var så roligt att springa runt och nosa och göra de sedvanliga skvättandena. Jag hade hela tiden kontakt med honom så att han inte skulle få en chans att glömma av mig. Kom han en bit ifrån mig så hoppade jag in bakom ett träd och när han saknade mig så kom han i full gallop för att se vart jag var. Eller så talade jag om för honom att han inte får gå ifrån matte och när han hörde min röst stannade han upp och väntade in mig.  Allt medan mitt mod stärktes och han bevisade för mig att han är en redig kille så har han fått springa mer och mer lös på våra promenader i skog och längs grusvägar.  Någon gång då och då springer han en vända ut i skogen men han kommer tillbaka direkt.

 

Det är inte så långt kvar tills Andreas skall ut och släppa honom i skogen nu så vi tänkte vi skulle börja få upp flåset på honom ytterligare lite granna.  Jag har haft med mig Faxen på några ridturer förut men då har han fått gå i flexikoppel och vi har bara tagit grusvägar för att det inte skall bli så trångt när han springer bredvid. Men detta har inte varit någon jätte höjdare för han kommer lite närmare hästen och får vi möte så blir det lite bökigare. De senaste gångerna jag har tagit en ridtur så har Faxe fått springa lös med mig hela vägen.  Han får ha på sig den reflexväst som Andreas först köpte till jakten så att han syns väl i skogen och om vi får möte på grusvägen.  Flexit spänner jag fast på sadeln så att det hela tiden är med om det behöver användas.

 

Om han stannar för att nosa på något i skogen så fortsätter jag rida på så att han hela tiden måste ha fokus på vart jag är någonstans. Kommer han på efterkälken då så kommer han i full galopp för att hinna ikapp. Öronen fladdrar likt elefanten Dumbos och hans härliga ögon gnistrar på honom. Faxen har nog börjat njuta av ridturerna precis lika mycket som jag gör. Man märker att även hästen tycker att det är roligt med extra sällskap för ligger Faxe lite efter så saktar hon in och ligger han lite före så vill hon ikapp honom. Hon har jätte fin koll på vart han är hela tiden så att hon inte skall trampa på honom och det är väldigt skönt att man kan lita på henne.
Förutom sin morgon och kvällspromenad så får han dessutom några gånger i veckan en intensiv ridtur. När vi kommer tillbaka till stallet så tycker han att det är så gott att få dricka vatten ur slangen och sedan går han och lägger sig i gräset och vilar medans jag tar hand om hästen. Hela tiden utan koppel. Vi brukar vara ute ca 45 minuter och det är nästan konstant gallop och trav för Faxen. De här ridturerna gör nog gott för jaktflåset!

 

​

​

​

Bockjakt

 

17/8-09
Klockan närmar sig nio. Jag och Faxe kommer hem igen efer en kvällspromenad. Det har varit en sådan där härligt fridfull och skön kväll och vi har varit ute och gått riktigt länge nu. Andreas sitter på pass. Det var ju bockjaktspremiär igår och då det inte föll någon bock då så sitter han ute ikväll igen.

PANG!!!! Jag lyssnar spänt. Kommer det ett skott till tro och kom inte detta från helt rätt håll?!?  Jag plockar upp mobilen och skickar iväg ett snabbt SMS. " Har du sett något än?". Telefonen ringer direkt!
-" Du kan packa ihop Faxes spårsaker och komma nu om du vill" sa Andreas.
Jag springer in i huset och hämtar halsband och lina. Det ligger precis innanför dörren och väntar. Om man har eftersöksjour så bör sakerna ligga nära till hands. Faxe springer glatt efter mig till bilen och undrar nog hur det kom sig att matte fick så brottom helt plötsligt. Vi hoppar in i bilen och kör iväg. Vi skall inte långt så Andreas behöver inte vänta så länge. Bocken hade träffats av ett bra skott och ramlat på plats. Klart att jag inte önskar djuret något lidande så det var ju skönt. Men det blir inte så mycket att spårträna på nu och det hade varit så häftigt att testa honom på ett spår där rådjuret har gett sig av en bit, och där vi inte vet vart det är. Men Andreas visste på råd så innan vi kom fram till plats så hade han dragit iväg det en bit från fältet in i skogen och en bra runda där inne innan han hade lagt det i skogskanten. Vi kopplar på Faxe hans halsband och visar honom platsen. Näsan åker ner i backen direkt för det luktar ju så gott! Faxe smiter efter i spåret, rakt in i skogen och då försvinner de från mitt synfält.

 

 

Jag vet vart Andreas har lagt bocken så jag går dit och väntar. Ganska snart skymtar jag dem mellan träden igen och Faxe dyker på rådjuret. Andreas låter Faxen bita, lugga och nosa ordentligt innan vi kopplar upp honom igen så Andreas kan ta hand om djuret. När jag och Faxe väl kom tillbaka till bilen så var det en blodig men nöjd hund som lade sig tillrätta i sin bur. När vi kom hem igen så sprang Faxen runt benen på Andreas hela tiden för han vet att det kommer några små godbitar ner till honom då och då. Nu har äntligen jaktsäsongen dragit igång på allvar!

 

 

 

​

Faxe o Besten!

 

22/7-09
Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv!

 

Ända sedan vi fick det där brevet på posten för ett par dagar sedan har jag haft en liten klump i magen. Vi har ju pratat om det här så länge så länge och nu var det visst dags. Men kom det inte lite plötsligt på ändå? Jag kände att jag inte riktigt fick tid att vänja mej vid tanken. Det var dags att ta, det för mig, stora steget att släppa in Faxe i ett vildsvinshägn.

Det blir allt vanligare med vildsvin även i våra trakter och de sprider sig fort. Inom en snar framtid så har vi dem bökandes utanför tomten. Så vi vet att Faxe kommer att stöta på dem även om husse och hund inte går ut i skogen med vildsvinsjakt som syfte. Det känns alltid bäst att vara förbered. Så nu var det dags att rota fram Kevlarvästen vi införskaffade för ett tag sedan. Nu skall här tränas. Faxe har inte haft den på sig sedan vi köpte den ungefär och det finns hemskt mycket roligare saker att göra än att ha den på sig tycker Faxe. Han blir stel som en pinne och vill helst inte röra på sig överhuvudtaget. Så vi började att bära med oss den på promenaderna. Halva vägen fick han gå utan och utföra sina behov och sedan åkte den på. Sedan tog Andreas med sig Faxe ner till gården och mina föräldrar så att han kunde busa med deras hund, Donnna, ett slag så att han kan få en possitiv känsla för västen. Sakta men säkert så började han mjukna och när Cola och svärföräldrarna kom över idag på dagen så busade de runt obehindrat fast Faxe var klädd i väst.

Jag har från början sagt nej till att följa med vid ett släpp i hägn. Vi är eniga om att det skall göras innan jaktsäsongen drar igång men jag vill inte vara med och se. För mig är detta ganska laddat för jag har sådan stor respekt för grisen men det är ju så bra att det finns sådana här möjligheter med hängn så att man med egna ögon och under kontrolerade former kan se hur han reagerar. Hundförare kan hela tiden smyga med på nära avstånd och övervaka och grisen är relativt van vid sittuationen. Andreas pappa följde gärna med i mitt ställe ikväll och även om jag tvekade in i det sista på huruvida jag kanske borde ha åkt med ändå så var detta nog det bästa alternativet. Jag skulle vara alldeles för nervös.

De packade in hund och attiraljer och åkte iväg. Kvar stod jag, Cola och svärmor på uppfarten. Louise visste på råd så vi åkte iväg en stund för att jag skulle få annat att tänka på. Visst låter det fånigt och det visade sig ganska fort att jag hade varit orolig i onödan. Faxe visade sig klara även detta uppdrag galant. Jag slutar aldrig att förvånas över hur mycket hjärta, vilja, entusiasm och fokusering denna lille krabat besitter.

 

Det var tre hundar som skulle släppas i tur och ordning och Faxe var sist ut. Suggan låg vid det första tillfället i ett ormbunkesnår. Faxekaxe gick på bakbenen av iver över en spännande doft innefrån snåret och gav sig tillslut in. Han tvärvände och gav sig ut igen med suggan efter sig. Det triggade Faxe till ståndskall. Han höll sig på behörigt avstånd för han tyckte nog att det var ett märkligt djur han hade stött på och skallet han gav ifrån sig var inte direkt konstant. Han visade intresse men höll sig på avstånd. Efter några minuter tog Andreas honom tillbaka och det var dags för de andra hundarna att gå på igen.

 

När det var dags för vår kille att gå på igen så var grisen inne i en björktätning. Faxe kände igen lukten och visade starkt att han bara skulle efter och kolla vad det var. Till hägnägarens förvåning så gav han sig in bland träden på jakt efter grisen. Han hade ju varit försiktigare första gången men visade inga sådana tendenser nu. Det häftigaste var att han hela tiden hade koll på flyktvägar. Kände han sig inte säker från det håll som han var på väg ifrån, så letade han snabbt upp en annan istället. Nu släppte han skallet ordentligt igen och det blev ett ordentligt ståndskall i drygt en kvart. Tillslut gav sig grisen vidare iväg genom skogen med Faxen fullt skallande efter sig. Han fick hållas några minuter och han var inte mer än trettio meter ifrån Andreas, Tomas och hägnägaren så när husse hade visslat ett par gånger så kom en mycket trött vovve tillbaka. Öron och tunga hängde och det var dags att få lite vatten.

 

 

 

 

 

 

 

Andreas fick frågan varför han hade skaffat en Wheaten och hur han hade kommit på tanken att släppa honom på gris. Det var nog inte den vanligaste rasen i hans hägn. Allergi och att han har visat ställande egenskaper vid tid tidigare jakter påverkade ganska starkt det beslutet. Faxe fick jätte fint beröm att han var så modig i tätningen när det finns andra hundar som inte ens vill försöka ta sig in på ett sådant ställe och att han höll avståndet perfekt. Dessutom var han allert och hade hela tiden koll på vart han skulle ta till flykt om det skulle behövas.Nu kanske ni undrar varför det var ett sådant stort ståhej med västenträning när han inte hade den på sig in action. Vi var lite rädda att det skulle hämma honom nu när han inte är allt för van vid den och det kändes lite viktigare att han kunde löpa undan fort istället. Ägaren till hägnet sade att suggan står ut med ganska mycket innan hon fullföljer sina utfall hela vägen, så vi kunde känna oss säkra ändå. Nu har de kommit hem till mig igen och Faxe fick lite extra mat, välling och vatten och ligger helt utslagen på mattan i hallen och bara väntar på att vi skall gå upp och lägga oss. Nu vet jag att jag kommer att vara lite lungnare nästa gång vi skall prova honom i hägn. Vem vet kanske jag till och med följer med själv då!

 

​

29/6-09
Kan en hund ta semester?!

Det tyckte vår viltspårtränare iallafall att Faxe kunde behöva nu för han har legat i hårdträning ett tag. Han har gått ett spår i veckan. Kursen börjar närma sig sitt slut och teorin för husse är klar. Det var ju ej så många i vår grupp den här gången, vilket skulle leda till en snabbare examen för Faxe. Slutprovet skall, om allt löpte på som det ska,  läggas innan jaktsäsongen drar igång på allvar igen. Det är ju toppen att allt det ska var klart innan Faxe skall ut på nya drev i höst. Vi har fått lite tips och ideer under kursens gång. Det bästa var att gå över till ett sorts halsband istället för spårselen. Faxe gick upp i vind ibland när han spårade. En "olat" han skaffat sig som jakthund. Linan fäster man i halsbandet och så drar han linan på marken under sig så att man lättare kan hjälpa honom att få ner nosen i backen igen om han vädrar. Det var till stor hjälp till att börja med men i takt med att han blivit säkrare på sin uppgift så har Andreas bara låtit linan släpa efter på backen.

Sommaren kom tidigt till oss och med värmen kommer även insekter och kryp. Det är inte så trevligt att lägga ut ett ben eller en klöv i skogen ett par timmar nu så efter förra spårningen sade kursledaren att -"nu har Faxe jobbat så länge att nu tycker jag att han kan få lite semester". Det finns naturligtvis sätt att lägga spår och samtidigt klara klöven från angrepp men det är verkligen inte fel att ta det lugnt ett tag så att Faxen inte ledsnar på alltihop. Så semester skulle det bli och vad vore en semester utan ett besök på vårt smultronställe?!

 

 

De flesta av oss har ett smultronställe, en plats som man känner en längtan till. En plats man mår bra av och som man hämtar ny kraft ifrån. Detta ställe kan se ut och vara hur som helst. Någonstans där man känner lugn och ro och glömmer all stress som vi omger oss utav i vardagen. En sådan plats har även vi. Så ofta vi kan åker vi till Andreas familjs stuga på Hökensås. Vilken årstid det är spelar ingen roll alls. Det är alltid otroligt skönt att komma upp dit. Tallskogen, stugbyn och sjön har en sådan härlig atmosfär att man inte kan göra något annat än att bara älska det här stället. När vi börjar närma oss den sista avfartsvägen så är det mer regel än undantag att Faxe börjar bli otålig och gny i buren i bak på bilen. Han vet ju vart vi är!  Faxe delar inte bara husses jaktintresse utan har även tagit intresset för fiske till sig. Så fort Andreas plockar fram ett spö så är Faxen som ett klistermärke vid benen på honom. Får husse dessutom upp en fisk så studsar Faxe på alla fyra upp och ner på bryggan för att försöka ta den. Ibland så vilt att han hoppar för långt åt sidan och missar bryggan och hamnar i vattnet. Men det har han glömt lika fort som han är uppe igen. Nu för tiden så får han bara vara med om han har koppel på sig :-)

 

Blir det något napp??

Något annat som är bra med Hökensås är Cola. Det är bästa kompisen. En tik av samma ras, som svärföräldrarna har. Det två hundarna har växt upp tillsammans och har hur roligt som helst. Så fort de är lösa bägge två ihop så bär det av i härliga glädjeyttringar och race över tomten. Det är så härligt att se dem tillsammans. Faxe lugnar sig fortare än Cola som tycks omättlig på bus och lek. Hon gör sig till på alla sätt och vis för at försöka få igång honom. Hon buffar huvudet rätt in i sidan på honom rullar runt och biter honom i benen. Faxe kör med taktiken att ser jag dej inte så finns du inte och står stel som en pinne och tittar åt ett annat håll innan han ger med sig och rusar runt ett slag och busar. Det bästa som finns är när han har lyckats se till att cola jagar honom. Då kryper han ihop så mycket han kan så att Cola inte ska komma åt honom och så bär det iväg. :-) Det tar rätt fort på krafterna att leka i det här vädret, så då bär det av ner mot sjön för att dricka och svalka sig en stund. Då Faxe är en så självklar del i vårt liv så är vi glada över att vi kan dela vårt smultronställe med honom och vi märker att han trivs lika bra där som vi.

 

Kom loss Faxe....

 

OK då....

 

 

De va skönt med ett bad.....

 

 

​

9/5-09
Det är inte ofta som jag vaknar innan klockan ringer! Speciellt inte när kl är fem på morgonen! Eller vänta har jag sovit något alls förresten??!? Jodå, det har jag nog för jag vaknade inte på samma sida som jag sist mins att jag låg på. Fjärilar och klump i magen! Hur skall jag lyckas med detta då? Jag vill ju inte förstöra för plutten idag med mitt vimsande. Jaja, man kanske skulle gå upp nu då. Det är ju bara en liten stund kvar innan klockan ringer iaf. Jag vänder mig om och inser att Andreas har vaknat till nu med och Faxe vände visst på sig i sin bädd. Andreas sade att han tar och går en sväng med Faxen så att han fått göra sitt innan vi skall åka. För mig var det bara att hoppa in i duschen och börja fixa. Föna, platta, sminka och välja kläder. Ja just det ja. Det var ju inte jag som skulle ställas ut. Det är ju lillen som skall fixas till!!!! Packa bilen, äta frukost och leta efter kopplet. Jodå, nu har vi nog fått med allt. Nu åker vi. Det är tur att vi inte har så långt till Larv. 20 minuter senare så var vi framme.

Packa ut påsar, tält, trimbord, galge, stolar. Men vart är hunden???! Jodå, han är i tryggt förvar hos svärmor, Louise! Så långt är vi alla med. Detta kanske löser sig till sist. :-) Framme var prio ett att hund skulle rastas och tält resas. Mörka moln och halv storm retades med oss och det såg nog rätt komiskt ut när vi försökte resa ett tält vi knappt haft ute ur förpackningen förut. Men, men vädret var ju iaf samma för alla. Men bara det inte börjar regna snart! Skynda, skynda! Hade vinden fått bestämma så hade vårt tält stått i ringen istället för utanför. Okej det där med storm var väl kanske att ta i men blåsigt, det var det!


Louise kom tillbaka efter en lite runda med Faxe så hon fick ta ett ordentligt tag i tältets ena sida och hålla ordentligt fast. Äntligen uppe. Puh! Nu hade vi helt plötsligt gott om tid så vi passade på att ta en ny tur med Faxe förbi alla shopping tält! Ett koppel till kan ju inte skada och så de dära fina fällarna till Faxe för att inte tala om det där halsbandet!!!! Vi han allt fylla några påsar innan det var dags att gå tillbaka. Nu måste vi ju ta en provtur i ringen också och spanan in konkurenterna. Karda, kamma, kamma och karda igen. -"Nu tycker jag faktiskt att det får räcka sa Faxe. Sluta nu! Sådant här behöver jag inte stå ut med när jag skall med husse ut och jaga". -"okej", sade matte jag vet ju att du är finast i hela världen men nu skall vi få alla andra att se det också! Faxe kom trea (av tre) :-) !!!!!!!!

 

Faxe bedöms

-" Skönt att det är över nu sade Faxe, det här är jag inte van vid och det finns ju så mycket att titta på och som luktar så gott och jag får inte nosa"! -"Nu åker vi hem och springer och busar i trädgården istället" sade matte! Samma prossedur igen, Packa ner tält, in med alla nya och gamla påsar, trimbordet skall få plats igen hur vi nu lyckades förra gången det vet jag inte men om vi stänger snabbt så kanske inget ramlar ut.

Nu var det färdigt för den här gången. Den första officiella tävlingen vi varit på. Tångahed för ganska exakt ett år sedan var ju inofficiell så den räknar vi inte även om han kom etta då! Vi får se om dessa tre skogsmullar får för sig att åka på tävling igen eller inte. Men shit, så spännande den här förmiddagen var. Ja just det, omdömmet?! -Good head, exc. coat, good shape, acceptable tail carrige and good movements!!! Omdömment är ju det roligaste för oss och att han nu fått en etta på sig också naturligtvis.

Kram, kram från Therese

 

 

 

 

"Så här fin var jag"

 

 

6/5-09

Hej!
När Faxe var en liten valp och kom till oss så hade vi väldigt fin hjälp av våra föräldrar, syskon och svägerska. De ställde hela tiden upp med att hjälpa oss så att vi skulle kunna sköta våra jobb samtidigt som vi verkligen inte ville att han skull vara själv. Det var ju hur kul som helst när Andreas föräldrar kom över och tog med hans bästis Cola så de kunde leka i trädgården. Eller när vi lämnade honom till Thereses föräldrar så han fick träffa deras Schäfer Donna. Just nu skall Andreas syster Caroline bo i vår lillstuga ett litet tag då hon är mittemellan två lägenheter. Detta är ju super kul för hon vill ju kasta bollar och busa hela tiden. Så när Faxe blir utsläpt i trädgården så står han på trappan till stugan och väntar. :-)

 

När vi var på kalas hemma hos Thereses föräldrar för ett litet tag sedan så träffade han ju förstås på hennes lillebrors tjej, Sara. Även hon var ju väldigt hjälpsam under Faxes uppväxt och det märks verkligen att de har ett speciellt band. När Sara kommer så finns ingen annan just då. Det är bara henne han ser och de älskar att gosa ihop. Så de passade på att mysa även denna gång på kalaset.

 

När Faxe har busat i trädgården eller varit ute och gått en sväng så är det raka vägen till Faxebadet som gäller. Andra kallar det visst för fågelbad men inte vi. Det går alldeles utmärkt att race rakt igenom badet för att blöta ner sig lite när det är varmt och skönt ute. Något annat som han har upptäckt nu är att de stenbumlingar vi har i trädgården är toppen att stå och spana på för man ser ju så långt och bra ut mot vägen då. För man kan ju inte missa vad det är som kommer och åker eller går förbi. Har han tur så är det Schäfertiken Molly som kommer förbi med sin matte och vill leka en sväng.

Kram, kram

 

 

​

Den 26/3
 
Hoppas ni mår bra därborta i skogen!

Sitter här med beskedet i min hand. Resultatet från höftröntgen har kommit. Shit vad nervös jag var. Faxe har alltid varit en liten glad hund med mycket energi, så när han var liten ville han inte alltid vänta på att bli bärd uppför trappan till andra våningen. Hade en av oss gått upp så hann inte den andre böja sig ner för att lyfta upp honom, förrän han redan stod på översta steget och viftade glatt på svansen som om han ville tala om att nu var det dags att skynda sig upp. Vi andra är ju redan här! Lika fort kunde det gå när vi skulle ner igen.

 

Det tog ett tag innan vi förstod i vilken ordning vi var tvungna att ta det, och innan han förstod innebörden av stanna! Så när brevet kom med posten idag så blev det en klump stor som en vatten melon i magen på mej. Han fick B på båda höfterna och det får man nog vara jätte nöjd med. Nu kan vi fortsätta lägga spår i skogen och så vidare, med gott samvete, för vi vet att han håller för vidare arbete. Vår lille kille. Undrar om det är så här föräldrar känner sig när deras barn tar körkort eller liknande. En milstolpe till avklarad! Nu är det bara full fart framåt som gäller. Det har lillen talat om för oss hela sista veckan. Att det är full fart som gäller. Det har ju varit så fint väder och vi har ju hängnat in hela tomten så att han kan springa fritt på dagarna när vi är hemma. Han älskar bollar och frisbees. Ibland kan han fånga upp frisbeen i bara farten och springa runt, runt, runt med den i munnen. Det är bra när han kan roa sig själva ibland :- ) Det går ju inte riktigt att släppa honom lös i skogen än men vi jobbar på det med men vi måste passa honom hela tiden än så länge, så han inte får upp ett spår från vilt. För då kan det gå fort iväg mellan träden.

Andreas har börjat gå viltspår kurs nu. Vi hade sådan tur att de drog igång nu och att det var en liten lagom grupp som hade anmält sig den här gången. De skall klara av både teorin och praktiken nu så att de är klara eftersöks hundar till hösten när jaktsäsongen drar igång. Toppen. Faxe älskar ju verkligen det där med spårning och det finns ju alltid ett gott ben att tugga på i slutet på spåret. Då blir han så lycklig att racet genom trädgården är näst intill oundvikligt innan han lägger sig ner en stund och mumsar på det. Vi får bara hålla tummarna att han fortsätter att tycka det är roligt och att det forsatt går bra.

Nästa sak att bita i är utställningsträning. Vi har anmält honom till Larv nu i Maj och har väl inte direkt tränat honom så mycket på det där att stå. Så nu får vi lägga manken till där ist.

Kram från oss andra i skogen.

 

 

 

​

Den 12/2-2009

 

Är det inte lite tragist?

Kanske inte tragiskt men förvånande. Tänk efter så mycket uppbyggd förväntan och spänning och så nu är den period man får släppa hund på rådjur redan slut. Men kan det verkligen vara möjligt??! Den hade ju knapt ens hunnit börja. Man känner sig nästan lite snuvad på konfekten som man säger. Eller, Faxe känner nog så, nu när han inte får följa med husse ut i skogen längre. faxe känner igen Andreas jaktkläder så väl och de luktar ju så fantastiskt gott!!! :-) Så när Andreas packar ihop och går ut genom dörren då blir Faxe så besviken. Då är matte inte rolig överhuvudtaget för Faxe vet vad han går miste om. Hans huvud hänger ända ner i golvet och svansen tycks aldrig vilja komma upp igen. Då blir det mattes utmaning att få honom att glömma husse ett tag. :-)

Det är klart det var visst den första Oktober som man fick börja släppa hund. Eller ja, det var visst ännu tidigare som det verkligen började. Det var ju den 16 de Augusti som Faxe fick vara med ute på äventyr första gången. Fast då som spårhund förstås.  Han tyckte det var riktigt kul och lite senare fick han vara med och börja lära sig att driva.

Vad blir då nästa steg?! Eftersom lillen har visat att han tycker att det är så kul att spåra så blir det troligtvis en spårkurs till hösten. Faxe fick följa med Andreas till en kompis när de skulle ut och se över hans jaktmarker. Kompisen, Robert Åkesson, Hade varit så gennerös att han tagit sig tid att lägga ett spår med en klöv i slutet som han tyckte att Faxe skulle prova på. Det gick riktigt bra och när han hade hittat klöven så blev ha så superglad, nöjd och stolt att han inte släppte den en enda gång under hela promenaden. Det var ju Faxens skatt. Ett super tack till Robert som ansträngde sig för vår skull!

Faxe älskar när han får vara med ute i trädgården och bara springa runt och nosa, eller dricka vatten ur slangen när husse tvättar bilen, eller jaga den där frisbeen som han tycker det är så roligt att bita i när han har hämtat den, eller att bara vara med matte i stallet och raca runt i hagen en stund och bita i isbitarna från hästarnas vattentunnor, eller när han mitt under en dragkamp med en knuten socka backar intill och vill bli kliad på "rumpan" hur länge som helst.:-) 

Nu skall vi väl även passa på att pröva lyckan på ett par utställningar i närheten och se hur det går. Men allt det där är ju egentligen helt oväsentligt. Det spelar ingen roll om han inte skulle lyckas varken i skogen eller i ringen för i vårt hjärta är han ändå alltid bäst! Allt det där andra är bara en ren bonus och vi gör ingenting med Faxen om han inte tycks verka ha roligt. Andreas är ju pälsallergiker och drömmen om en egen hund var rätt långt borta innan vi träffade på vår lille kille och det har aldrig varit några problem med allergiska reaktioner. Han är vår lilla solstråle och en stor anledning till att vi skall gå upp på morgonen. Han blev med en gång en sådan naturlig del i vårt liv. Jag vet att man inte skall kalla en hund för sitt barn men han har inte valt att komma till oss utan det är vi som har valt honom och då är det vår plikt att se till så att han har det bra. Han skall ha både vår kärlek och uppfostran som vilken annan bebis som helst.

Ha det gott// Andreas, Therese och Faxe

 

 

 

 

 

​

​

​

Den 11/1-2009

Jakthistorier!

Jag tror att alla som i någon form håller på med jakt, inte bara älskar själva jakten, utan de älskar nog precis lika mycket att prata jakt. Det pratas om allt möjligt som rör jakt. Allt från stora älg tjurar till stora vildsvinsbestar. Jägarna tycks aldrig få nog.

En milstolpe i historien om lille Faxes väg mot lovande jakthund var naturligtvis när de sköt två rådjur för honom för ett tag sedan. Lillen skötte sig som vanligt exemplariskt och drev, efter ett tag, fram två rådjur till respektive jägare. Pang, pang och de låg ner. Faxe tyckte det var super kul och var framme och luggade i dem allt vad han orkade.

Jag har personligen aldrig förstått de där med jakt. Jag har ansett att det händer alldeles för lite för att jag skall vara road.Jag har alltid tyckt att jag har lite bättre saker för mej än att sitta helt blixt stilla i skogen och titta på kvistar och löv några timmar i sträck. Hur kan det vara spännande att adrenalinet pumpar i kroppen?! Nej tacka vet jag mina hästar. Där händer det grejer och är fart och fläkt. Eller en lång och härlig skogspromenad med Faxe för att sedan busa runt i trädgården så att faxe kan få race´a runt en stund. Det är fritidssysselsättning i min smak.

Så när Andreas bestämde sig för att ut och släppa Faxe nu på morgonen så bestämde jag mej för att följa med och skaffa mej lite egna historier och erfarenheter.

Men shit vad det lös om Faxe så fort Andreas hade stannat bilen och öppnade bilen för att sätta på honom pejlhalsbandet. Han var tokivrig och ville iväg ut och leta rådjur. Det märktes verkligen att han var förväntansfull. Vad fort Faxe har lärt sig vad det halsbandet betyder. Sedan gick vi iväg en sväng och Andreas komenderade ut honom på olika turer i skogen. Men oj vad fort det gick mellan träden och Faxe var alltid borta en liten sväng innan han kom tillbaka till oss igen. Hans ögon bara spirar och så fort han fick så bar det av igen. Lillen sprang alldrig lång bort någon gång. Vi kunde se hans turer på Gps´en. Men jag tror han sprang dryga halvmilen på den korta stund vi var ute och ville bara springa mer och mer och mer. Faxe verkade nästan outröttlig. Gps´en är en bra uppfinnig där vi kan se precis vart han springer och hur långt. Med hjälp av den kunde vi se att han drev någonting men vi vet inte riktigt vad. Vanligtvis så gör han ju inte så långa sökrundor så vi kunde se på gps´en att det var något han var efter då det bar iväg en ganska lång sväng. Det var riktigt häftigt att följa drevet med handdatorn.

Nu hittade vi inga rådjur idag som vi fick någon närkontakt med men Andreas har berättat att han har sett Faxe komma hack i häl efter rådjur på ganska nära håll när de har varit ute i skogen. Det blev inga stora jakthistorier att skryta med av att jag var med idag men jag tog med kameran ut i skogen och försökte fånga Faxe in action. Det var verkligen inte lätt och jag tror att jag fick fler kort på mossa och träd än vad jag fick på Faxe. Det går ju som sagt rätt fort mellan tallar och granar.

Det här var min första jakttur med Andreas och Faxe men kanske inte den sista. Nu ligger lillen och sover på mina fötter igen. För det är där han skall vara. Alltid nära oss och sträckar man sig ned för att klappa honom så får man alltid massa pussar tillbaka. Han är helt underbar vår lille Faxe.

Kram, kram Therese med familj

 

 

Över stock o sten

 

 

Hej vad det går

 

 

In i mörka skogen

 

tillbaka igen

 

stolt husse o Faxe

​

2/11-2008

 

Hej, hej igen!!!! :-)

Nu är vi så nöjda så vi var tvungna att höra av oss igen och berätta!!!

Lördagen den 1 November kl 08,30 var det samling på gårdsplanen där hela jaktlaget stod och väntade på att dra igång morgon mötet. Faxe och Andreas dök upp och var båda lite extra laddade den här morgonen. Det var Faxes första "riktiga" jakt. En jakt där han för första gången skulle stå i skulle stå i centrum. Det var Rådjursjakt med drev och Faxe var tillfrågad om att ställa upp. Nu var det Ett 10 tal jägare som skulle sätats ut på pass och som alla hyste hopp till vår lille kille.

De blev avlämnade i skogen och Husse satte på sin hund bjällra, pejl och väst och komenderade - "Var är rådjuren Faxe?" Då bar det iväg ut iskogen för inte långt borta hade det stått 2 stycken rådjur och betat. Faxen tog upp spåret på dem och satte sedan fart på dem och försvann en bit iväg. Inte långt efter kom ett av rådjuren tillbaka med hunden hack i häl. De rådjuren drog iväg en bit ut på öppen mark och Faxe släppte dem och återvände till husse. PERFEKT JOBBAT! 

Jägare och hund forsatte in i grantätningen och tog upp något nytt som han höll på med i ca 5 minuter innan han kom tillbaka till förare igen. Faxe var ute på ytterligare några sökrundor och höll sig på en radie utav 50-75 meter runtom Andreas och återvänder alltid med jämna mellanrum till honom. I denna såt sprang han på rådjur en tredje gång som han verkligen fick närkontakt med. Han började skalla en kort stund innan även dessa rådjur drog ut över öppet fält och han släpte och kom tillbaka. Sedan var det dags att brtya för dagen, inte för att Faxe ville sluta direkt,  för de hade jagat älg på morgonen med en älghund så nu hans det inte med mer för mörkret hade börjat falla. Men snart är det dags igen för nya drevjakter, nya träningstillfällen för vår lille kille.

Tyvärr blev det inga rådjur skjutna för honom denna dag vilket på sätt och vis inte gör något för oss då det som sagt var hans först "skarpa" jakt. Huvudsaken är att han tycker att det är roligt och vill fortsätta att jaga.

Kram, kram från Faxe, Andreas och Therese

 

The1st november Faxe goes to his first "real hunt". All the hunters gathered 8.30 in the morning. It was a deer hunting and Faxe was asked to join. Faxe had to search off lead and was dressed with a bell, radio, and orange cover. He was sent out for searching and found deers a couple of times. He pushed them and barked. Every time his owner called he came back and they were very pleased after the day. Young faxe had shown again he will be a good hunting dog in the future and his owners are very pleased with him.

 

 

Faxe klädd för en dag i skogen / faxe dressed for a day in the forest

Faxe och husse / faxe and his owner

 

 

17/8

Hejsan igen!


På morgonen idag den 17de så har Faxe varit ute i skogen och spårtränat igen på en ny bock. Det gick lika galant den här gången och det märks att han tycker att det är hur kul som helst. Han blir väldigt ivrig så fort spårselen kommer fram och han vet precis vad den innebär nu!
Den här gången tänkte Andreas höja svårighetsgraden lite och drog bocken i "S-kurvor" på ett spår som var dryga 100 meter. Men det var som sagt inga problem för Faxes näsa!!! Och som sagt, det här är bara början så den kan bli hur bra som helst!! Och då har vi fått en jakt hund som Andreas med sin pälsallergi tål. Det trodde vi knappt var möjligt! 

Kram, kram från oss i skogen!!!

Today, 17 Aug, was Faxe out in the forest again, tracking another male deer. He did it excellent this time again and you could easily se how much he liked it. This time his owner made the track a little bit more difficult, but there was no problems for Faxe's nose to find it. The owners are very happy since Andreas, the hunter in the family, is allergic to dogs. Now he has eventually found a dog he can take and the rest of the family has a lovely pet as well.

 

​

16/8

Hejsan igen!

Så var det den 16de agusti! Bockjaktspremiär! På morgonen idag så har Faxe spårat på sitt första "riktiga" byte.

Först fick Cola spåra fram bocken som vi sedan drog iväg ut på öppen vall, ca 80 meter med en vinkel på 110 grader. Detta klarade han helt och hållet. När han kom fram till rådjuret så var han först lite tillbakadragen men det dröjde inte många sekunder förrän han var framme och slickade och nosade på det. Andreas har en önskan om att Faxe skall kunna dra ner ett skadeskjutet rådjur. Därför ryckte Andreas i bocken för att Faxen skall bita upp emot halsen för att på så vis kunna riva ner ett skadat rådjur. Det annamade han med en gång och satt som ett klistermärke i halsen och ville inte släppa taget.
Vi är mycket nöjda över hans beteende och det ser lovande ut.

Kramar från Andreas, Therese och Faxe

 

The 16th of August its premier for hunting male deer. Early in the morning Faxe and his owner are out in the forest. When the deer is killed Faxe is allowed to track him. His owner is training him to be a good game tracker. Faxe makes an excellent job and finds the deer easily.

 

Faxe tar spåret/Faxe takes the track

 

Spåret går ut från skogen över en stor äng/From the forest the track goes over a field

 

Han hittar rådjuret/ the deer is found

 

Stolt husse o hund/A proud hunter with his promising dog 

 

Faxe är bara 8 månader gammal. Vad månne bliva.....

Faxe is just 8 months, what will come out of this.....

Faxe är Villa Rosas Uisge Potheen från U2-kullen

Faxe is Villa Rosas Uisge Potheen from our  U2-litter

 

 

​

​

 sidan kommer att fyllas på allt eftersom!

​

kennel »

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​